Publicerad: 2023-03-20 16:41 | Uppdaterad: 2023-03-27 15:30

Petra fick sepsis efter förlossningen

Petra Kormos andra barn föddes onsdagen den 4 januari 2017. Förlossningen gick bra, men väl hemma fick Petra feber. Dag för dag kände hon sig allt svagare och sjukare. Denna artikel är en del av ett fördjupningstema från KI:s populärvetenskapliga tidning Medicinsk Vetenskap.

Namn: Petra Kormos 

Ålder: 45 år.  

Gör: Jobbade tidigare som tandsköterska. Mamma till Mici, 6 år, och Bence, 13 år. Är sepsisöverlevare och dubbelt underbensamputerad. 

Petra Kormos
Petra Kormos Foto: Linnea Bengtsson

Text: Annika Lund, för Medicinsk Vetenskap nr 1, 2023  | Tema: Sepsis 

- Jag ringde BB flera gånger för att rådgöra, men fick höra att allt hade med mjölkproduktionen att göra, berättar Petra Kormos.  

Måndagen den 9 januari sökte hon akut efter en natt med diarré. Snabbsänka låg då på 432 och hon hade fått prickar över hela kroppen. En läkare misstänkte sepsis och kallade till sig kollegor. Sedan minns hon inget mer. Infektion var orsakad av streptokocker grupp A och hon hade multiorgansvikt. 

- Vår nyfödda dotter och vår sjuårige son lämnades till vänner så att min man kunde vara med mig på IVA. Han fick höra att jag antagligen inte skulle överleva och berättade det för min mamma i Ungern, säger Petra Kormos.  

När hon väcktes efter en vecka möttes hon av svår dödsångest. Stora områden på fötterna var mörka och blev helt svarta.  

- Läkarna verkade inte veta hur de skulle hantera det, de försökte ge kroppen en chans att läka. Men i april 2017 togs ändå stora delar av fötterna bort, berättar Petra Kormos.  

Sedan följde flera år där hon hade ont hela tiden och blev opererad om och om igen. Tillvaron kretsade kring rehab och plastikkirurgi, olika försök att rädda ben och fötter. Till slut fick en plastikkirurg henne att besöka ”Gåskolan” och träffa några personer som levde med benproteser. Hon såg då att det gick att leva så.  

- För drygt ett år sedan blev jag dubbelt underbensamputerad. När jag fick min andra benprotes fick jag livet tillbaka, brukar jag säga. Nu har jag inte ont, kan gå och göra utflykter med barnen, säger hon.  

Samtidigt har hon fortfarande väldigt svårt att acceptera allt som har hänt.  

- Läkarna på IVA räddade mitt liv, men hade vården reagerat tidigare hade jag kanske inte behövt räddas. Mitt mål är att springa Minimaran med mina barn. Det skulle betyda oerhört mycket, både för mig och för dem. Och så vill jag komma tillbaka till mitt jobb på Folktandvården, säger Petra Kormos. 

Fler artiklar i fördjupningstemat

Om tidningen Medicinsk Vetenskap