Tre forskare som vill förbättra trafiksäkerheten
Frustration bakom ratten kan öka risken för olyckor – men det är långt ifrån den enda faran. Möt tre forskare som intresserat sig för trafiksäkerhet.
Text: Ola Danielsson för Medicinsk Vetenskap nr 1 2026
”Funktion är viktigare än ålder”
Namn: Marie Skyving
Titel: Doktorand vid institutionen för global folkhälsa, Karolinska Institutet.
Forskar om: Trafikolyckor bland äldre bilförare.
”Mitt forskningsintresse väcktes under masterutbildningen när jag studerade äldre bilförares dödsolyckor och såg att de skedde under konstiga, till synes oförklarliga omständigheter. Jag konstaterade att jag måste undersöka hur de äldre förarna egentligen mådde.
Vi vet att sjukdomar spelar roll för körförmågan, men de olika sjukdomarna är studerade i olika utsträckning. Till exempel vet vi att hjärt-kärlsjukdomar är vanligt bland äldre förare som omkommer, men vi vet inte så väl hur det ser ut i olyckor där de inte dör. Det betyder inte att alla med hjärt-kärlsjukdom är olämpliga förare, men vissa tillstånd innebär en trafikrisk och bör uppmärksammas av läkare, oavsett ålder.
Hög ålder i sig gör dig inte till en sämre förare. Däremot är äldre skörare, vilket ökar risken för allvarliga skador när en olycka inträffar. Körförmågan förändras med åren, men många äldre anpassar sig genom att undvika till exempel mörkerkörning, rusningstrafik och dåligt väder.
Många vill ha åldersbaserade hälsotester för körkort. Men forskningen talar emot att det skulle ha någon effekt, och det skulle vara väldigt kostsamt och slå orättvist. Att förlora körkortet påverkar dessutom livskvaliteten kraftigt. Mitt budskap är därför tydligt: det är funktionen som ska räknas – inte födelseåret. Kör så länge du känner dig trygg, men var lyhörd för signaler från både kroppen och omgivningen som kan säga något annat.”
”Företagen har ett stort ansvar”
Namn: Helena Stigson
Titel: Trafiksäkerhetsforskare vid Folksam, anknuten till institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet.
Forskar om: Hur trafiksäkerheten kan förbättras för att ta oss närmare nollvisionen.
”Min forskning visar att nästan hälften av alla dödsolyckor i trafiken är arbetsrelaterade – antingen sker när man själv är i tjänst, genom att man blir påkörd av någon som arbetar, eller på väg till eller från jobbet.
Om du faller från en byggställning utreds det som en arbetsplatsolycka, men sällan om du omkommer i trafiken. När vi granskade statistiken såg vi att Arbetsmiljöverket bara kände till 10 av 23 arbetsrelaterade trafikdödsfall, och polisen utredde dem inte som misstänkta arbetsmiljöbrott. Ansvaret hamnar då helt på den enskilda föraren.
Men företagen har ett stort ansvar här. Trafiksäkerhet måste ses som en arbetsmiljöfråga, med tydliga policys och tillgång till säkra fordon. Anställda ska inte behöva köra gamla bilar utan moderna skyddssystem. I upphandlingar bör man ställa krav på krocksäkerhet och hastighetsstöd, och det finns internationella standarder som hjälper företag att följa upp sitt arbete.
Om alla höll hastighetsgränserna skulle 70 liv om året räddas. Våra hastighetsmätningar visar att hälften av yrkeschaufförerna kör för fort, även på 30-sträckor utanför skolor. Företag har alltså stor potential att påverka trafiksäkerhetsutvecklingen. På samma sätt som man följer upp klimatavtryck bör man följa upp sitt trafiksäkerhetsavtryck. Det är en hållbarhets- och ledningsfråga – inte ett individuellt problem.”
"Bilar kan utvecklas för att förebygga ilska"
Namn: Hannaneh Yazdi
Titel: Forskare vid institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet.
Forskar om: Frustration.
”När bilisten bakom dig tutar kan det vara ett tecken på frustration – en känsla som uppstår när vi hindras från att nå ett mål. Frustration kan motivera oss att lösa problem, men den kan också utvecklas till ilska och bli en trafikfara.
Jag har studerat vad som frustrerar bilförare och hur det tar sig uttryck. Försenande hinder som köer, upplevd stress och att göra oavsiktliga misstag som att köra förbi en avfart är vanliga triggers. Reaktionerna varierar: vissa skrattar bort det, andra blir arga eller hjälplösa.
Eftersom frustration i hög grad är individuellt behöver trafiksystemet ta hänsyn till våra olikheter. Skyltar ska exempelvis kunna förstås även av personer med olika funktionsvariationer.
Bilar kan också utvecklas för att förebygga ilska. Små saker kan göra skillnad, som att föraren får besked om att en felrapport skickats när navigationssystemet krånglar eller en uppmuntran att lyssna på sin favoritlåt när körstilen verkar frustrerad.
Vi känner frustration i många sammanhang, men det behöver inte vara negativt. Jag försöker utveckla metoder för att hjälpa människor att hantera frustration på ett konstruktivt sätt, som en källa till kreativitet och handlingskraft snarare än ilska eller hjälplöshet.
Själv blir jag frustrerad av orättvisor, som när någon tar min parkeringsplats. Då pausar jag och frågar mig: vill jag vara arg nu eller gå vidare och försöka lägga min energi på något mer konstruktivt?”