Publicerad: 2023-03-20 21:23 | Uppdaterad: 2023-03-27 15:26

När Arne vaknade var tårna amputerade

För drygt två år sedan föll Arne Persson illa under en skogspromenad med sin hund. Han slog sig rejält i svanskotan men kunde ta sig hem. De kommande dagarna fick han mer och mer ont och till slut sökte han akut på sjukhuset. Efter röntgen blev han hemskickad eftersom inget var brutet. Denna artikel är en del av ett fördjupningstema från KI:s populärvetenskapliga tidning Medicinsk Vetenskap.

Namn: Arne Persson 

Ålder: 71 år.  

Gör: Är numera pensionerad efter att ha arbetat som placeringsrådgivare på olika banker. Är sepsisöverlevare. 

Arne Persson
Arne Persson Foto: Petter Cohen

Text: Annika Lund, för Medicinsk Vetenskap nr 1, 2023  | Tema: Sepsis 

- Efter ytterligare några dagar kom jag inte ur sängen. Min fru ringde 112 som motvilligt skickade en ambulans. Då hade jag hyfsade värden på blodtryck och andning och endast låg feber. Men på akuten togs en rad prover och snabbsänkan var hög, över 500 i CRP, säger han. 

Längre än så här minns han inte. Arne Persson fördes till IVA, blev nedsövd, lagd i respirator och fick dialys. Diagnosen var septisk chock. I princip alla organ och flera stora muskler var angripna och det gjordes massor av operationer för att få bort död vävnad. När han vaknade var alla tår amputerade, han hade stomi och hade haft en hjärtinfarkt. I halsen satt en trakeotomi. Under en period var han förlamad i hela kroppen från halsen och ned.    

- Det tog flera veckor innan jag förstod vad jag varit med om. Halsen var påverkad och jag fick träna på att prata och äta, säger Arne Persson. 

Men efter fem och en halv vecka kunde han lämna IVA. Då låg han två veckor på infektionskliniken och tre månader på rehab. 

- När jag var som sjukast fick mina anhöriga höra att jag sannolikt inte skulle överleva. En av läkarna har sagt att det är ett mirakel att jag lever och att det beror på att kroppen var i gott skick från början – jag har 38 vasalopp och 30 maratonlopp i mig, säger han.  

Arne Persson har aldrig fått någon förklaring till vad som orsakade hans sepsis.  

- Det tog nästan ett år innan jag kunde gå utan tår, men nu har jag hittat balansen. Jag kan ta skogspromenader med hunden och hjärtat mår bra. Mitt mål är att komma tillbaka ut i längdspåren, säger han. 

Fler artiklar i fördjupningstemat

Om tidningen Medicinsk Vetenskap