Strävar efter bättre vård för barn med lunginflammation i resurssvaga miljöer
Carina King, epidemiolog med inriktning på infektionssjukdomar, har ägnat över ett decennium åt att förbättra diagnostik och behandling av lunginflammation hos barn i Afrika söder om Sahara. Nyligen fick hon ett prestigefyllt Consolidation Grant från Vetenskapsrådet för ett projekt som ska förfina riktlinjerna för remittering av barn med måttlig hypoxemi – en kritisk lucka i dagens kliniska praxis.
Carina King på institutionen för global folkhälsa är epidemiolog med fokus på diagnostik, behandling och hantering av lunginflammation hos barn i Afrika söder om Sahara. Sedan 2012 har hon arbetat i Malawi med projekt som spänner från studier av vaccinets effektivitet till pilotförsök och omarbetning av diagnostiska teknologier. Hennes arbete omfattar även utveckling av prediktiva algoritmer som ska stödja bättre behandlingsbeslut. Carina är särskilt intresserad av klinisk forskning på samhällsnivå, där vårdutmaningarna är som störst.
Grattis till anslaget! Vad betyder det för dig, och hur planerar du att använda det?
– Projektet Serial oximetry for improved triage and referral (SOFtER) fokuserar på att förstå vilka barn med måttlig hypoxemi som bör remitteras till sjukhus och vilka som kan behandlas säkert som öppenvårdspatienter i Nigeria och Malawi. Dessa barn omfattas i dag inte av de mest använda kliniska riktlinjerna, trots att de har hög risk att avlida. Remitteringar är ofta svåra för familjer att följa och sjukhusen har begränsade resurser, så att hitta rätt balans är avgörande. Att få detta anslag var väldigt glädjande, eftersom projektidén är kulmen på 12 års arbete (och den har blivit refuserad två gånger som KI:s Consolidation Grant!)
På vilket sätt hoppas du att din forskning ska bidra till global folkhälsa?
– Remitteringar är ofta en svag länk i vårdsystemen. Genom att optimera denna process hoppas vi kunna förbättra överlevnaden hos barn. En del i projektet handlar om att tillsammans med vårdpersonal och anhöriga utveckla riktlinjer för remittering, vilket också kan stärka förtroendet mellan samhällen och vårdsystemet.
Du tar också rollen som biträdande studierektor för forskarutbildningen vid institutionen. Vilka delar av uppdraget ser du mest fram emot?
– Jag ser fram emot att träffa kollegorna på andra institutioner för att lära mig hur de stöttar sina doktorander. Jag har förstått att det går att organisera doktorandutbildningen på olika sätt och det kan man ta lärdom av.
Finns det specifika områden du hoppas kunna stärka under din tid i rollen?
– Hmm, jag har faktiskt inte tänkt på det än, men jag tror att det handlar om att stödja Emilie och Veronique i att skapa en inkluderande miljö för doktorander. Vi har en väldigt mångfacetterad studentgrupp och under min egen doktorandtid var känslan av gemenskap ovärderlig. Att främja den känslan är viktigt.
Vad motiverar dig i ditt arbete med global folkhälsa?
– Människorna! Det kanske låter som en kliché, men den del av mitt arbete jag uppskattar mest är att få arbeta med engagerade, kompetenta och mångsidiga kollegor. Det innebär att vi ständigt lär oss och utvecklas tillsammans.