Publicerad: 2022-05-25 08:44 | Uppdaterad: 2022-05-27 15:53

Johan von Schreeb vill skapa ordning i kaos

Johan von Schreeb är professor vid institutionen för global folkhälsa. Foto: Martin Stenmark.

När andra flyr en plats skyndar sig Johan von Schreeb dit. Han har stor erfarenhet av att skapa ordning i kaotiska situationer – men som administratör är han rent katastrofal. Möt professorn som vill styra upp framtidens hälsokriser.

Text: Cecilia Odlind för Medicinsk Vetenskap nr 2, 2022

Flyglarmet ljuder i bakgrunden när jag intervjuar Johan von Schreeb. Han är i västra Ukraina för att utbilda personal i katastrofmedicin och stödja Världshälsoorganisationen, WHO, med koordineringen av hjälpinsatser. Efter flera års global pandemi, Rysslands invasion av Ukraina och ett ökat säkerhetshot mot Sverige är katastrofmedicin plötsligt glödhett. Annat var det när Hans Rosling tillsammans med Johan von Schreeb startade Kunskapscentrum för global katastrofmedicin vid Karolinska Institutet för 20 år sedan.

– Ämnet fanns inte på läkarutbildningen. Katastrofer kändes omodernt och fjärran för människor här i Sverige. Inget vi behövde, ungefär som man sett på skyddsrummen fram till nu, säger han.

Perspektiven förändrades redan under coronapandemin då Sveriges katastrofberedskap prövades.

– Jag imponerades av vårdpersonalens förmåga att ställa om. Men jag blev beklämd över att man på chefsnivå inte erkände att patientsäkerheten var hotad, det hade varit tydligare att konstatera att vi hade en katastrofsituation, säger Johan von Schreeb.

Han har ägnat stora delar av sitt yrkesliv åt att kombinera forskning och utbildning i katastrofmedicin med akuta sjukvårdsinsatser på plats ute i världen, allt från Afghanistan och Rwanda, bombexplosionen i Beiruts hamn och eboladrabbade Sierra Leone.

– Att kombinera fältarbete med forskning innebär möjligheten att observera behov eller problem som man sedan med hjälp av forskningen kan utvärdera, utveckla och förbättra, menar han.

Forskningen mer som medel än mål

Som exempel nämner han tillgången på blod som kan vara ett problem när människor har skadats i krig eller katastrofer. Här har Johan von Schreeb med kollegor undersökt möjligheten att ta blod från en blödande bröstkorg och ge tillbaka till patienten själv.

– Det kallas autotransfusion och är en underskattad metod som kan användas när blod är en bristvara. Utmaningen är att veta hur och när den kan användas, säger han.

Men det kan vara svårt att forska samtidigt som man bedriver akutinsatser. Data är ofta otillgängliga och situationen är osäker och svår att förutse.

– Det blir oftast snarare ”best practices” än evidens. Hur en insats kan göras tillräckligt enkel för att fungera i en kaotisk verklighet. Det kan man bara förstå genom att själv vara på plats och iaktta. Min forskning måste därför delvis ske i den komplexa miljön som katastrofer innebär, säger Johan von Schreeb.

Själv ser han forskningen mer som ett medel än ett mål. Att vara professor och ha vetenskapen som en förankring ger en annan tyngd i det han gör och säger.

– Att bli professor har aldrig varit ett personligt mål i sig. Men akademin erbjuder utmärkta redskap för att systematiskt ta sig an de hälsoutmaningar som måste hanteras vid en katastrof.

Under sitt avhandlingsarbete studerade Johan von Schreeb internationella hälsoinsatser vid katastrofer och kunde konstatera att de kom för sent, var dåligt anpassade till hälsobehoven och att det saknades samordning.

– Katastrofinsatser är goda handlingar, men det innebär inte automatiskt att de gör gott och är anpassade till behoven. Jag har noterat att det är viktigt att vara kritisk, inte minst just när intentionerna är goda. säger han.

Avhandlingsarbetet ledde så småningom till Emergency medical teams-initiativet, ett slags globalt 112-nummer till vilket katastrofdrabbade länder kan ringa för att få WHO-hjälp. Det bygger på att de som erbjuder hjälp (exempelvis fältsjukhus) håller god kvalitet och är redo att bli samordnade. Det som triggade initiativet var omvärldens rätt ”usla” insatser efter jordbävningen i Haiti 2010, menar Johan von Schreeb.

– Det rådde kaos, och då syftar jag inte på effekterna från jordbävningen utan de drygt 450 olika medicinska team som damp ner på Haiti. Det saknades system, mandat och verktyg för samordning, säger han.

Möta utmaningar med kunskap och erfarenhet

I dag finns internationella insatsteam som är WHO-klassificerade enligt kriterier som tagits fram av Emergency Medical teams-initiativet, som en slags garant för god vård.

Det har flera gånger varit Johan von Schreebs uppgift att stödja det drabbade landet med just samordning, nu senast i Ukraina. Där har han också utbildat vårdpersonal i förmågan att sortera patienter vid masskadesituationer med hjälp av en metod utvecklad vid Karolinska Institutet.

– Genom att hålla det enkelt och öva många gånger kan man få prioriteringarna att sitta i ryggmärgen. Det är en stor hjälp när katastrofen väl hänt och minskar paniken som lätt uppstår när mängder av skadade måste hanteras, säger Johan von Schreeb.

Det blir ett konkret sätt att hjälpa vården att hantera akuta situationer. Men samtidigt pågår flera andra mindra akuta hälsoutmaningar. Vanliga åkommor som diabetes, hjärtinfarkter eller förlossningar kommer ofta i skymundan och vaccinationsprogrammen kan inte upprätthållas. Många saknar basala förnödenheter som mat, vatten och sanitet. I Ukraina uppstår också psykologiska trauman när barn slits från föräldrar och människor upplever oro och skräck.

– De här olika utmaningarna behöver mötas med kunskap och erfarenhet, inte bara goda intentioner, säger Johan von Schreeb.

Hans forskargrupp studerar hur länders sårbarhet samvarierar med olika hälsohot för att bedöma typ och grad av hälsoproblem efter katastrofer. Innan Johan von Schreeb åker till ett katastrofdrabbat område försöker han skapa sig en bild av samhällets och hälsosystemets sårbarhet och förmågor för att kunna bedöma behoven.

– Det handlar om exempelvis vaccinationstäckning, läskunnighet, hur mycket pengar som finns tillgängligt för sjukvården, hur fördelningen ser ut mellan privat och offentlig vård. Allt detta tillsammans med typ av katastrof och antal drabbade styr vilka insatser som behövs, säger han.

I Ukraina är sjukvårdsbudgeten fem procent av den svenska, per person. Men här finns ändå fyra gånger fler sjukhusbäddar per person jämfört med Sverige.

– Så just vårdplatser är ingen bristvara. Däremot behövs specifik utbildning kring avancerad behandling av krigsskador. Hur behoven ser ut på sikt måste vi följa, säger Johan von Schreeb.

Till sårbarhetsanalysen kommer också tidsaspekten. Själv trivs han bäst i det akuta.

– Katastrofer har olika faser. Jag fungerar bäst i början. Då blir jag skarptänkt, kan fokusera, delegera och sålla bort det som är oviktigt. Men när den första intensiva fasen lagt sig bromsas allt in. Då är inte allt möjligt längre, saker tar evigheter och byråkratin springer i kapp och sätter käppar i hjulet för snabba beslut. Då har jag inget att tillföra längre, säger han.

Lägga sin tid på det som gör skillnad

Som den ”doer” han är vill Johan von Schreeb lägga sin tid på det som gör skillnad. Kollegor vittnar om att det kan vara svårt att få hans uppmärksamhet för byråkratiska utvärderingar och han har själv beskrivit administration som ”strypsnaror kring kreativiteten”.

– Jag är en usel förvaltare men en god improvisatör. Som tur är har jag utmärkta medarbetare, säger han.

Nyligen tillträdde Johan von Schreeb som föreståndare för Karolinska Institutets nystartade Centrum för hälsokriser, en roll han måste anses vara som klippt och skuren för. Han tycker att en viktig uppgift blir att lära upp nya forskare som har ett brett och utåtriktat perspektiv.

– Vi planerar för en nationell forskarskola där doktoranderna jobbar deltid i ”verkligheten”, till exempel på olika myndigheter som Socialstyrelsen, Folkhälsomyndigheten eller WHO, för att undvika att forskningen blir alltför teoretisk och inskränkt. Det blir berikande i två riktningar när erfarenheter delas. Viktigt är också att de yngre kommer ut i världen på uppdrag, säger han.

Huvudsyftet med allt arbete vid centrumet är att bygga en god förmåga att hantera framtida hälsokriser både i Sverige och i världen. Tajmingen är perfekt.

– Plötsligt sammanfaller perspektiven: Jag tror Hans Rosling hade varit stolt över att de studier vi gjort från katastrofer i låginkomstländer nu även är relevanta och aktuella vid hälsokriser i Sverige, säger han.

Fakta om Johan von Schreeb

Namn: Johan von Schreeb.

Titel: Kirurg och professor vid institutionen för global folkhälsa, Karolinska Institutet. Föreståndare för Centrum för hälsokriser.

Ålder: 60 år.

Familj: Fru och två vuxna barn.

Motto: ”No regrets.”

Så kopplar jag av: Seglar katamaran och skriver, bland annat Tankar för dagen till P1. Jobbar även med konstgalleriet Candyland som han startade tillsammans med åtta konstnärsvänner 2004. ”Under pandemin ordnade vi en skogssalong”.

Förebild: Professor Hans Rosling. ”Han var en ganska usel handledare – men en fantastisk inspiratör. Jag hör ständigt hans röst: ’Johan, du måste tänka!’”

Bästa forskaregenskap: Opportunist, jag tar tillfällen när de dyker upp.

Johan von Schreeb om....

… hopp:

Ondskan är kollektiv men godheten är individuell. I katastrofer har jag mött många, ofta kvinnor, som fortsatt röra i grytor och sleva upp käk med självklarhet. Godheten finns överallt, det ger mig hopp.

… hopplöshet:

Ignorans kan få mig att känna hopplöshet. När människor slutar bry sig, utan att reflektera över hur det skulle vara om de själva hamnade i samma utsatta läge.

… svenska tryggheten:

I Ukraina har alla släkter erfarenhet av krig, något många svenskar saknar. Det har paradoxalt nog lett till att många svenskar är oroliga, samtidigt som det funnits en förnekelse om att även vi kan drabbas.

… favoritland:

Jag tycker mycket om Libanon. Folk där gör det bästa av situationen, trots allt svårt de drabbats av så hittar de ändå alltid en möjlighet att ha det kul i stunden och gå ut och dansa.