Det hittills mest exakta testet för att mäta biologiskt åldrande enligt ny studie
Forskare från Karolinska Institutet och University of Glasgow har utvecklat ett kliniskt test som exakt kan mäta biologiskt åldrande i både frisk och sjuk vävnad. Upptäckten gjordes när forskare studerade patienter med kronisk njursvikt som genomgått njurtransplantation och fann att patienternas biologiska åldrande saktade ned efter transplantationen. Studien publicerades i Journal of Internal Medicine.
– Våra resultat visar inte bara att patienter med njursvikt åldras snabbare än befolkningen i stort utan även att deras accelererade åldrande bromsas upp först när de har genomgått en transplantation, säger Peter Stenvinkel, professor vid institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik, Karolinska Institutet och delad sisteförfattare till studien.
Vid kronisk njursvikt klarar njurarna inte av att rena blodet och skadliga ämnen stannar kvar i kroppen som annars hade eliminerats med urinen. Patienterna kan behandlas med både dialys och med njurtransplantation.
Syftet bakom den nya studien var att bättre förstå åldrandeeffekterna av kronisk njursjukdom efter dialysbehandling samt njurtransplantation.
Forskargruppen studerade åldrandet hos mer än 400 patienter med kronisk njursjukdom i Sverige tillsammans med en matchad kontrollgrupp om 100 personer. För att göra detta använde forskarna en rad olika tester och på en del av patienterna även så kallade epigenetiska klockor.
Teamet använde klockorna för att mäta förändringen i biologisk ålder hos patienter ett år efter att dialysbehandlingen påbörjats eller ett år efter njurtransplantation.
– Resultaten visade att den biologiska klockan tickar snabbare hos patienter med kronisk njursjukdom än hos en genomsnittlig person och detta verkar fortsätta även efter dialysbehandling. De biologiska klockorna verkade dock ticka långsammare efter en njurtransplantation, säger Helen Erlandsson, doktorand vid samma institution och delad försteförfattare till studien, samt överläkare vid njurmedicinska kliniken vid Karolinska Universitetssjukhuset.
Även om de epigenetiska klockorna alla visade en liknande bild, fann forskargruppen att ingen av de nuvarande klockorna var korrekt i en klinisk miljö, och alla visade sig vara felaktiga i olika grad när de testades i frisk vävnad över tid.
Utvecklade en ny typ av klocka
För att åtgärda detta utvecklade forskargruppen i Glasgow en ny, mer exakt epigenetisk klocka som fungerar på frisk och sjuk vävnad. Resultaten från denna nya klocka stämde överens med vad läkarna såg hos patienter med kronisk njursjukdom, och verkade också ge en korrekt bedömning av frisk vävnad.
De epigenetiska klockorna mäter så kallad metylering av DNA, en typ av kemisk modifiering av DNA som bland annat påverkar vilka gener som är aktiverade och inte.
– Metylering av DNA påverkas av vad vi äter och även av vår tarmflora. Därmed har detta verktyg en potential för att utvärdera livsstilsinterventioner, säger Peter Stenvinkel och fortsätter:
– Vi skulle kunna använda verktyget för att uppskatta effekterna av interventioner på biologisk ålder hos patienter med kronisk njursjukdom – en grupp patienter som ofta drabbas av förtidigt åldrande.
Forskningen finansierades av bland annat av Centrum för innovativ medicin (CIMED), Vetenskapsrådet och Hjärt-lungfonden. Forskarna uppger att det inte finns några intressekonflikter.
Publikation
"Epigenetic clocks indicate that kidney transplantation and not dialysis mitigates the effects of renal ageing", Ognian Neytchev, Helen Erlandsson, Anna Witasp, Louise Nordfors, Abdul Rashid Qureshi, Ken Iseri, Hokuto Morohoshi, Colin Selman, Thomas Ebert, Karolina Kublickiene, Peter Stenvinkel & Paul G. Shiels, Journal of Internal Medicine, online 13 oktober 2023, doi: 10.1111/joim.13724