Smittskydd och utbrottsberedskap när viruset är löst
Vi känner alla igen det från otaliga skräckfilmer och thrillers. Ett nytt, okänt virus sprider sig. Panik uppstår! Plötsligt är New Yorks gator fyllda av människor i gula skyddsdräkter med stora hjälmar som bär på bårar där folk ligger och vrider sig i fruktansvärda plågor. Men hur fungerar det på riktigt när man hanterar och skapar beredskap för smittsamma sjukdomar? Det vet Centrum för hälsokrisers expertkoordinator mer om.
Även om verkligheten sällan är fullt så dramatisk som intrigerna på vita duken, drabbas vi regelbundet av utbrott av smittsamma sjukdomar, både kända och okända smittor.
Bara de senaste åren har vi på olika sätt blivit bekanta med sjukdomar så som covid-19, fågelinfluensa och nu senast mpox. Det finns en uppbyggd beredskap för utbrott av smittsamma sjukdomar.
– I Sverige har vi ett system där vi dels har lagstadgad anmälningsplikt för vissa sjukdomar, för att kunna övervaka sjukdomar som vi anser vara både särskilt smittsamma och samhällsfarliga. Vi har även en beredskap kring dessa frågor på våra sjukhus, ett system med smittskyddsläkare i regionerna och en myndighet, Folkhälsomyndigheten, som bland annat jobbar med just beredskap för smittsamma sjukdomar. Vi är också en del av internationella system, med instanser så som European Centre for Disease Prevention and Control (ECDC) och WHO, som arbetar med smittskydd och global övervakning. Allt sammantaget skapar det ett system för beredskap och hantering av smittskydd, lokalt till globalt, berättar Hedvig Glans, infektionsläkare och expertkoordinator i utbrottsberedskap och respons på Centrum för hälsokriser.
Förmågan att skala upp – och då inte bara antalet munskydd
Ett utbrott av en smittsam sjukdom kan leda till en hälsokris, inte minst om behoven överstiger de tillgängliga resurserna (en situation som beskrivs mer i detalj i en tidigare artikel i den här serien). För att skapa beredskap för en sådan situation pratar man ofta om ett koncept som kallas surge capacity, förmågan att skala upp (även det har nämnts i en tidigare artikel i serien). I sin roll som expertkoordinator intresserar sig Hedvig för flera aspekter av surge capacity.
– Vi tänker ofta på beredskap som saker, att ha tillgång rätt material. Inte minst under pandemin så kanske alla minns munskyddsbristen och andra problem med skyddsutrustning. Och det är självklart viktigt. Men beredskap består av mer än att ha rätt saker i lager. Vi behöver inte minst ha personal som kan arbeta och som har rätt kompetens. Just nu tittar jag särskilt på utbildning av inte minst framtidens läkare, som en del av vår beredskap för framtida hälsokriser. Hur har vi tagit vara på erfarenheterna från covid-19 och hur har de integrerats i läkarutbildningen, inte minst kring smittskydd och beredskap, säger hon.
Just att samla och implementera lärdomar från tidigare hälsokriser, som till exempel covid-19-pandemin, och använda dem för att förbättra beredskapen inför framtiden, är något som Centrum för hälsokriser arbetar övergripande med.