Beredskap i intensivvården och behovet av prioriteringar
Hälso- och sjukvård är en samhällsfunktion som måste fungera både till vardags och i en hälsokris. I alla hälsokriser, det kan handla om en naturkatastrof, krig i ett instabilt Europa eller en ny pandemi, kommer antalet patienter i behov av vård att öka. Bland dem kommer en viss andel vara kritiskt sjuka i behov av intensivvård. Det ställer bland annat krav på svåra beslut och prioriteringar från deras läkare.
Vid en vårdkris kommer intensivvården sannolikt att vara en av de vårdformer som når sin maximala kapacitet, särskilt som Sverige redan har ett mycket begränsat antal intensivvårdsplatser per capita.
Att snabbt skala upp intensivvården är också en stor utmaning, eftersom det kräver ett stort lager av avancerad teknisk utrustning, men kanske framför allt eftersom det kräver ett stort antal specialutbildad personal.
När resurserna inte motsvarar behoven
Definitionen på en hälsokris är att de tillgängliga resurserna inte motsvarar behoven. Det innebär att själva händelsen, till exempel en pandemi, ett terrorattentat eller ett krig, inte är avgörande för om en kris uppstår. Det avgörande är vilka resurser som finns tillgängliga för att hantera den.
Att öka de ordinarie resurserna inom intensivvård kan flytta gränsen för när en kris uppstår, men det är vare sig realistiskt eller önskvärt att de ordinarie resurserna är ständigt överdimensionerade.
Därför är det viktigt att i förväg förbereda en ökad förmåga att svara upp när krisen uppstår.
Någon som intresserat sig för frågan om hur framför allt intensivvården skapar en beredskap för situationer när behoven överskrider resurserna, är Märit Halmin, anestesiläkare och expertkoordinator i intensivvård med knappa resurser på Centrum för hälsokriser, Karolinska Institutet.
– Intensivvård är en resurskrävande vårdform. Det är också en vårdform som ofta kommer i särskilt fokus i en hälsokris. Det kan handla om krig, utbrott av infektionssjukdomar, en kemolycka för att ta några exempel. Listan av potentiella händelser är lång, men alla leder till ett ökat tryck på intensivvården. Därför är det viktigt att titta på beredskapen inom det området, säger hon.
Prioriteringar behöver göras
Märit Halmin har arbetat i lågresurskontexter och i hälsokriser utomlands, där situationen med behov som överskrider tillgängliga resurser är ett normaltillstånd. Hon har också upplevt det inom den svenska sjukvården, inte minst under covid-19-pandemin. Hon konstaterar att en kris kräver svåra prioriteringar.
– Jag tycker vi ska vara ärliga med att prioriteringar görs redan idag. Våra resurser är inte obegränsade men i en hälsokris krävs mycket hårdare prioriteringar. Prioriteringar som vem som ska få den sista intensivvårdsplatsen, det vill säga vem som ska ges chans att överleva. Att fatta sådana beslut är svårt och det krävs stöd och verktyg för att garantera att besluten sker på rättvisa grunder och jämlikt över landet, säger Märit Halmin.
På Centrum för hälsokriser arbetar Märit Halmin och flera kollegor med frågor som rör prioriteringar, för att på så sätt skapa en starkare beredskap för att klara situationer där behoven överskrider resurserna.
Bland annat har Märit Halmin gjort en pilotstudie på hur läkarstudenter ser på prioriteringar. Tillsammans med kollegor på centrumet genomför hon just nu fokusgruppsintervjuer som kartlägger vårdpersonalens erfarenheter från covid-19-pandemin. Här tittar forskarna bland annat på frågan om prioriteringar.