KI:s nya rektor Annika Östman Wernerson – njurspecialisten som brinner för pedagogiken

Text: Cecilia Odlind

Hur skapar vi de bästa förutsättningarna för lärande? Att må bra är en viktig start! Det menar KI:s nya rektor Annika Östman Wernerson.

Hon har engagerat sig i hur studenter mår både i sin tidigare roll som vicerektor för utbildning vid KI och i den del av hennes forskning som handlar om medicinsk pedagogik. När hon nu tillträder som rektor för universitetet vill hon bland annat arbeta för att utbildningen ska få större utrymme.

Redan som undervisande doktorand märkte Annika Östman Wernerson att studenterna blev mer intresserade när hon utgick från aktuella patientfall.

– Om man blir nyfiken på något, då vill man förstå. Och förstår man så stannar det kvar, då behöver man inte ”trycka in” kunskapen, säger hon.

Inte alltid så lätt i början

Att känslor kan påverka inlärningen visade också en intervju- och enkätstudie gjord på studenter som var med på obduktioner. En del av gruppen tyckte det var jätteintressant och lärde sig mycket.

– Men en annan grupp stod och ”höll sig i väggen”. De hade kanske aldrig sett en död person tidigare och var spända och kunde inte koncentrera sig. Den gruppen lärde sig väldigt lite, säger Annika Östman Wernerson.

Det där var intressant, tyckte hon och hennes forskargrupp, och ville förstå mer om vilka situationer som läkarstudenter tycker är känslomässigt utmanande. Intervjustudier visade att det ofta handlar om situationer kopplade till den verksamhetsförlagda delen av utbildningen, som svår sjukdom och död, etiska dilemman, eller när kollegor fokuserade för mycket på diagnosen och inte såg patienten.

– Det tar kraft och tid att förhålla sig till dessa funderingar som dyker upp och det finns inget eller litet stöd för att hantera dem. Jag har ingen färdig lösning på problemet men jag tror att det är väldigt viktigt att skapa utrymme för reflektion tillsammans med andra i samma situation, säger Annika Östman Wernerson.

Hon tror också att äldre kollegor behöver komma ihåg att det inte alltid är så lätt i början.

– Vi måste ta hand om yngre kollegor och visa empati. Det glöms lätt bort.

En ännu opublicerad studie av Östman Wernerson med kollegor visar att över hälften av alla läkarstudenter är oroliga för att bli utbrända.

– Vi har i enkäter till läkarstudenter under utbildningen sett att många är osäkra och har låg självtillit. Kvinnliga studenter hade lägre självtillit och större risk för psykisk ohälsa. De behöver mer stöd, inte minst från kollegor.

Var undersköterska innan hon blev läkare

Själv var hon mycket motiverad när hon började studera på läkarprogrammet.

– Direkt efter gymnasiet arbetade jag några år som undersköterska och hade inte en tanke på att bli läkare. Ingen av mina föräldrar är akademiker och jag trodde att det enbart var supermänniskor som blev läkare, berättar hon.

Men med tiden förstod hon att även läkare är vanliga människor och att det kanske kunde vara något för henne.

– Som student var jag redan trygg i vårdmiljön och hade många nyfikna frågor som jag ville ha svar på. Men jag minns definitivt att jag även kände osäkerhet och oro.

Hon specialiserade sig till att bli patolog med inriktning mot njur- och transplantationspatologi och det är i njurmedicinen som Annika Östman Wernerson har sitt andra ben i forskningen. Hon brinner för att lyfta njursjukdomarna som hon menar är förhållandevis bortglömda.

– Minst tio procent i Sverige och världen är drabbade och problemet ökar. Men det är ganska okänt eftersom det ofta hänger ihop med andra mer kända sjukdomar som diabetes eller hjärt-kärlsjukdom. Det behövs mer specifika behandlingar och bromsmediciner, säger hon.

Åkte till El Salvador

Annika Östman Wernerson har även intresserat sig för en kronisk njursjukdom med oklar orsak, CKDu (chronic kidney disease of unknown cause) som drabbar många unga män som har fysiskt ansträngande arbete i varma länder, exempelvis plantagearbetare i Centralamerika. Tillsammans med en doktorand åkte hon till El Salvador och gjorde en mindre njurbiopsistudie för att förstå mer om de skador som drabbar njurarna hos dessa personer. De har senare även tagit prover på patienter i Nicaragua, Sri Lanka och Indien och ser likartade skador.

– Det har spekulerats i att bekämpningsmedel skulle kunna vara en del av orsaken, men bland annat epidemiologisk forskning talar emot det. Vi tror i stället att sjukdomen kan bero på upprepad skada med dålig syresättning i njurarna på grund av alltför hårt fysiskt arbete i varmt klimat, säger Annika Östman Wernerson. 

För henne var det nytt och omvälvande att möta människorna i dessa låg- och medelinkomstländer. Dialys och njurtransplantationer finns inte tillgängligt på samma sätt som i Sverige och dödligheten är hög i sjukdomen.

– Det finns byar där det knappt finns några arbetsföra män kvar längre, säger hon.

En annan forskargrupp i Göteborg har gjort interventionsstudier som visar att det går att förebygga skadorna genom att bland annat slipa skördeknivarna, införa vila och se till att arbetarna har tillgång till vatten.

– Med ganska små medel kan man åstadkomma ganska stora förbättringar.

I Sverige ser situationen för njursjuka helt annorlunda ut. Här finns möjligheter till avancerade behandlingar men de saknas i tillräcklig omfattning i många fattigare delar av världen. Även här saknas en hel del kunskap, exempelvis kring prognosen för vanliga njuråkommor som IgA-nefrit och diabetesnefropati. Annika Östman Wernerson har därför startat ett biobanksprojekt där vävnad, urin- och blodprover från njursjuka patienter sparas för att mäta hur gen- och proteinuttryck och andra mätvärden kan kopplas till uppkomst, prognos och utveckling av sjukdomarna.

– Det är förenat med en viss risk att ta vävnadsprover från njurarna så man kan bara ta en liten bit. Det är först nu som metoderna gör det möjligt att göra kvalitativa analyser på så små prover.

Målet är att förstå varför det går bra för vissa patienter och sämre för andra. Ett tredje ben i njurforskningen är den som görs på transplanterade.

– Det går generellt väldigt bra för njurtransplanterade patienter. Men förr eller senare kan det ändå dyka upp problem på grund av till exempel immunologiska skador till följd av att kroppen betraktar njuren som främmande. Vi följer dessa patienter på motsvarande sätt för att identifiera risk- och framgångsfaktorer.

Olika forskningsfält berikar varandra

Att ha forskning inom två så olika fält är berikande tycker Annika Östman Wernerson, det skapar förståelse för olika typer av forskning och hur de kan komplettera varandra.

– Studier inom medicinsk pedagogik är oftare kvalitativa och med färre individer, vilket är ovanligt i den medicinska forskningen och ibland därför ifrågasätts. Men baserat på intervjuer kan man identifiera intressanta frågeställningar som man sedan kan undersöka genom enkäter i större grupper. Jag uppfattar att fältet har en lägre status och det är problematisk inte minst eftersom det gör det svårare att få finansiering till denna typ av forskning. Jag tycker vi ska bejaka olikheter inom exempelvis metodik och den pedagogiska forskningen behövs ju om vi ska kunna bedriva evidensbaserad undervisning.

Kunskaperna kan även komma till nytta i andra sammanhang.

– Vi pratar ju om livslångt lärande. Även på forskarmöten och andra lärandesituationer är det bra att veta hur man bäst ska kommunicera, säger Annika Östman Wernerson.

Hon tycker också att vi har ett särskilt intressant läge just nu som vi kan dra lärdomar av.

– Pandemin tvingade oss att bedriva en stor del av undervisningen på distans under en lång tid. I dag finns två läger av studenter: En del tycker att distansundervisning är toppen, andra att det är botten. Men hur påverkar det inlärningen? Det är väldigt viktigt att ta reda på så att vi framöver kan välja det upplägg som fungerar bäst. Det kan vara olika inom olika ämnen och i olika delar av utbildningen. Det viktigaste är att våra studenter är väl förberedda inför sitt kommande yrkesliv, säger Annika Östman Wernerson.

Bäst med KI enligt nya rektorn