Publicerad: 2023-03-01 07:30 | Uppdaterad: 2023-03-17 09:56

KI:s nya prorektor Martin Bergö: ”En bra ledning ska möjliggöra för alla att bli hörda”

Martin Bergö, prorektor, Karolinska Institutet Foto: Martin Stenmark

Att snabbt genomföra stora förändringar är inte Martin Bergös stil. Först ska skrivbordet städas och sedan ska KI:s nya prorektor lyssna in verksamheten tillsammans med den nya rektorn Annika Östman Wernerson. ”De viktigaste frågorna ska vi arbeta med gemensamt, som att få till en bra intern dialog.”

Namn: Martin Bergö
Titel: Professor vid institutionen för biovetenskaper och näringslära och tidigare vicerektor för forskning, Karolinska Institutet. Medlem i Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet. KI:s nya prorektor från 1 mars 2023.
Ålder: 52

Hur skulle du beskriva er gemensamma syn?

– Vår bild är att KI känns lite splittrat. Det räcker inte med att vi har en strategi och en ambitiös vision, man måste känna det också. Så vi vill jobba mycket med det som Annika kallar ”KI är vi”, vi-känslan helt enkelt. Vi har båda sett behovet av att högsta ledningen lyssnar in verksamheten. En bra ledning ska möjliggöra för alla att bli hörda. Vi har rekryterat oerhört engagerade och välutbildade medarbetare och jag tror att om man lyssnar på rätt sätt, så kan man kanalisera den gemensamma viljan till att göra KI ännu bättre.

Blir det några konkreta förändringar?

– Nya ledningar vill ofta sätta avtryck, till exempel genom att göra en stor strukturell förändring. Det är synligt och enkelt att peka på, men det kan också bli kontraproduktivt. Vi kommer att börja med att observera och lyssna in, bland annat i regelbundna möten med olika verksamhetsföreträdare som prefekterna. Sedan får vi se om det räcker med bättre dialog eller om vi behöver göra justeringar i verksamheten. Och i så fall måste vi lösa det tillsammans – det räcker inte att bara tala om vad som inte funkar och sen förvänta sig att ledningen ska lösa allt.

Vilka frågor blir särskilt viktiga i din nya roll och hur kommer samarbetet med rektor att se ut?

– De viktigaste frågorna ska vi arbeta med gemensamt, som att få till en bra intern dialog. Vi kommer också att behöva se över vilka råd och nämnder som rektor och prorektor ska sitta i. Min företrädare, Anders Gustafsson, har suttit i två till tre dussin olika konstellationer, det kan bli så att vi skalar ner antalet och fokuserar ordentligt på ett färre antal frågor. Verksamhetens behov får styra.

– En annan viktig fråga är dialogen med omvärlden. Jag ser oroväckande mycket alternativ kunskapsinhämtning och ett behov i samhället av att hitta enkla lösningar på komplexa frågor. Vi ska inte hitta enkla lösningar, vi ska hitta bra lösningar. Universiteten ska vara en stämgaffel i debatten om vad kunskapsinhämtning och faktakoll innebär.

– Men mitt kanske viktigaste uppdrag blir att skydda och främja den akademiska friheten och den nyfikenhetsdrivna grundforskningen som är vår viktigaste investering i kunskap och hälsa för kommande generationer.

Du har en forskningstung bakgrund, hur ser du på att representera hela verksamheten?

Martin Bergö siktar på ett "forskningsinspirerat ledarskap". Foto: Ulf Sirborn

– Ett lärosätes uppdrag är att bedriva både forskning och utbildning, och både Annika och jag delar uppfattningen att den bästa utbildningen är kopplad till och inspireras av forskningen och vice versa. Våra studenter ska få en forskningsförankrad utbildning och träffa både de bästa forskarna och de bästa pedagogerna, och vi behöver få in studenter i forskning tidigt under utbildningen.

Vilka egenskaper som forskare tar du med dig in i prorektorsrollen?

– Det empiriska tänkandet. Vikten av att förstå hur något fungerar, hitta svagheter och sen försöka utveckla principer för att åtgärda de svagheterna. Jag siktar på ett forskningsinspirerat ledarskap. Jag inser också att det inte går att göra snabba förändringar. KI är ett enormt skepp och att få ett skepp att svänga tar tid. Vi måste ha långsiktighet i det vi gör och tänka bortom den egna mandatperioden för att skapa varaktig förbättring.

Vad är det bästa med KI?

– Det är att vi har både en enorm spetskunskap och bredd för att vara ett medicinskt lärosäte. Det är helt unikt. Vi är världsledande inom ganska många traditionella medicinska områden, samtidigt som vi jobbar på bredden med forskning inom till exempel medicinskt ledarskap, pedagogik och patientnära vård. Även vår förmåga att kraftsamla när det verkligen behövs är imponerande, exempelvis covid--omställningen och precisionsmedicinsatsningen.

Vad vill du förändra på KI?

– Det som kan bli bättre är vi-känslan. Jag vill att alla ska vara stolta över att jobba på KI och över tiden här. Många är stolta i dag men de kan bli ännu fler. Vissa forskningsområden behöver stärkas, som till exempel primärvårdsforskning som har fått stå tillbaka gentemot den molekylära forskningen. Vi behöver också stärka samarbetet med sjukvården, göra det lättare att lagra, få ut och hantera patientdata, och bedriva mer kliniska studier. Just nu är det många läkare och personer inom andra vårdprofessioner som väljer bort att forska för att det är krångligt och tar för mycket tid. Jag vill att det ska bli mer självklart att på ett universitetssjukhus så forskar man. Att forska ska vara kul och viktigt!

Berätta något som få känner till om dig.

– Min fru letar diagnoser på mig men kommer fram till att jag nog inte har några. Men jag är extremt pedantisk. Mitt skrivbord är alltid tomt efter dagens slut.

Och om jag jobbar hemifrån måste hela huset först vara städat. Disken ska vara gjord, tvätten vikt, stolarna stå rakt och kuddarna puffade. Först då kan jag sätta mig ner och jobba.