Jenny stal - dömdes till rättspsykiatrisk vård

Text: Annika Lund, för Medicinsk Vetenskap nr 3, 2023  | Tema: Rättspsykiatri

Hennes resa inleddes med svår ångest i tonåren. För att dämpa ångesten började hon hetsäta och svälta. För att finansiera hetsätandet började hon snatta mat. 

- Jag blev inlagd inom slutenvården på BUP, men där var vårdens insatser få och dessutom lärde jag mig självskade­beteende av andra patienter. Flera år av tvångsvård följde, präglad av restriktioner och tvångsåtgärder. Min tillit till vården urholkades, berättar hon. 

Till slut tog hon mat för över 800 kronor. Det är stöld, med fängelse i straffskalan. Då dömdes hon till rättspsykiatrisk vård. Men vården hon fick då var utformad för män med psykos och missbruksproblem. Hennes självskadebeteende tilltog, ibland skadade hon sig livshotande. 

- Efter åratal av vård träffade jag en sjuksköterska som lyckades nå fram till mig. Jag kände mig sedd, hörd och bekräftad av henne. Hon smugglade in en bok: Att leva ett liv, inte vinna ett krig: om acceptans skriven av psykologen och forskaren Anna Kåver. Hon frågade också hur jag ville ha det i mitt liv och hur vi tillsammans skulle kunna nå dit, säger hon. 

Vården och Jenny började jobba i samma lag. Äntligen fick hon ett välmodulerat och individanpassat terapeutiskt stöd, äntligen fick hon kraft att sluta hetsäta och då slapp hon snatta mat. Sedan slutade hon med självskadebeteendet. 

Numera jobbar Jenny inom ambulanssjukvården, bor med en sambo och lever ett meningsfullt, tryggt och välfungerande liv. 

- Min resa blev längre än vad den hade behövt vara. Det pratas mycket om att vården i dag ska vara personcentrerad. Min blev det först efter många, många år. Men när den blev det, då gick resan mycket fort. säger hon.