Ida Bäckström förlorade plötsligt hörseln
Ida Bäckström förlorade plötsligt hörseln - först på högra örat och sedan på det vänstra. Nu hör hon med hjälp av cochleaimplantant. Denna artikel är en del av ett fördjupningstema från KI:s populärvetenskapliga tidning Medicinsk Vetenskap.
Namn: Ida Bäckström
Ålder: 36 år.
Gör: Är yogainstruktör och arrangerar vandrings- och meditationsresor, främst till Nepal. Jobbar också med sound healing, som är vanligt i Nepal och går ut på att försöka skapa välmående via harmoniska ljud. Har skrivit boken "Vad sa du?" som handlar om hur det är att ha en hörselskada.
Text: Annika Lund, för Medicinsk Vetenskap nr 2, 2023 | Tema: Hörselnedsättning
”När jag var 23 år förlorade jag plötsligt hörseln på mitt högra öra. Det kändes som att jag hade lock för örat och allt jag hörde var ett högt pipande ljud. Läkare sa att hörseln skulle komma tillbaka men det hände inte. Då jobbade jag som frisör och miljön med bakgrundsmusik, hårfönar och kundsamtal blev svår. Jag mådde inte bra.
Sedan, vilket jag har fått höra är extremt ovanligt, förlorade jag plötsligt hörseln även på andra örat.
Då slungades jag in i en depression. Jag kände mig väldigt ensam och isolerad.
Jag fick en snabb utredning och ett första cochleaimplantat redan efter fyra månader. Med bra stöd från hörselvården lärde jag mig förstå ljud och tal ganska snabbt.
Samtidigt sökte jag mig till yogan och utbildade mig till instruktör. Jag gjorde också en resa till Nepal, där vi vandrade kring baslägret vid Mount Everest. Under den resan föll livet på plats för mig igen. När jag stod på toppen av Kala Patthar, där man har utsikt mot Mount Everest, kände jag att livet kan bli bra igen. Resan till Nepal och vandringen upp till den toppen blev en symbol för en inre resa för mig.
När jag kom hem fick jag mitt andra cochleaimplantat och det gjorde stor skillnad. Det kändes som att jag fick kontakt med den sidan av kroppen igen.
Nu jobbar jag med att arrangera vandringsresor till Nepal. Det går bra att resa med implantaten, men jag är ofta på platser där det inte finns elektricitet till laddningen, så jag får planera med power banks. På nätterna lägger jag dem i en torkmaskin för att skydda dem från luftfuktighet.
Och på nätterna är jag helt döv. Det måste jag påminna folk omkring mig om, för jag skulle inte vakna av till exempel ett brandlarm utan måste väckas.
Sedan jag fick cochleaimplantat har jag också börjat jobba med klangterapi. Jag har köpt några tibetanska klangskålar i Nepal och ger klasser. Alla upplever vibrationerna olika, det är mäktigt.”