Publicerad: 2020-12-10 16:04 | Uppdaterad: 2022-07-27 14:50

Vi klarade datainsamlingen under pågående pandemi

Forskare i projektet ”Make my day” stötte, som många andra, på stora problem när coronapandemin drog in över landet. Hur skulle datainsamlingen nu kunna göras? Men man fann på råd och lyckades hålla tidsplanen i sin pilotstudie.

Porträtt av doktoranden Emelie Mälstam, sektionen för arbetsterapi, institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle
Doktoranden Emelie Mälstam, avdelningen för arbetsterapi, är en av huvudpersonerna bakom denna pilotstudie.

Inom forskargruppen HELD (Hälsa i vardagen hos personer med neurologiska funktionsnedsättningar) arbetar en grupp forskare med projektet ”Make my day – Aktivare vardag”. Det handlar om prevention av stroke.

Nu har man genomfört en pilotstudie, för att testa preventionsprogrammet, och man är nästan klar. Deltagarna är personer med risk för stroke.

Här har man tittat hur det såg ut från början och därefter med olika mått försökt ta reda på hur påverkas deltagarnas levnadsvanorna? Har engagemanget i olika aktiviteter påverkan på hälsan? Hur påverkar en annan livsstil personernas riskfaktorer?

Bild på mobil med appen aktivare vardag
Testning av appen Aktivare vardag. Foto: Emelie Mälstam

Uppstart

Studien inleddes med att forskarna träffade alla 30 deltagarna i två omgångar, med 15 i varje grupp. Då fick deltagarna sätta upp livsstilmål, ta blodtryck, genomföra konditionstest, börja använda en hälsoapp samt fylla i enkäter om levnadsvanor och upplevd livskvalitet. Sedan genomgick hälften av deltagarna, d.v.s. de i preventionsgruppen, ett 11-veckorsprogram*, medan kontrollgruppen fick allmänna hälsoråd och efter 11 veckor gjordes nya mätningar.

Brainstorming

Därefter fick personerna på egen hand försöka förändra sina levnadsvanor och sedan skulle det bli en 12-månaders uppföljning för att se vilka långsiktiga resultat detta hade gett. Men det var då corona hade kommit in i bilden. Denna studie inleddes i augusti 2019 och den första 12-månadersuppföljningen skulle således ske mitt i pandemin.

– Vi värnar förstås hälsan om våra deltagare och följer Folkhälsomyndighetens rekommendationer, säger Emelie Mälstam, doktorand i projektet.  Så vi fick tänka om.

Man tog hjälp av forskargruppen . De ”brainstormade” om hur man skulle kunna lösa detta. Ett alternativ hade förstås varit att låta det gå 18 månader istället för 12. Men det fanns heller ingen garanti för att pandemin skulle vara över då.

–  Deltagarna är mellan 45 och 75 år, så flera är åldersmässigt i riskgruppen, fortsätter Emelie. Flera av dem är också överviktiga, vilket även det utgör större risk för covid-19, liksom högt blodtryck, något de flesta i studien lider av.

–  Tidigare hade vi träffat deltagarna ute i primärvården, antingen på Danderyds vårdcentral eller på Medfit vårdcentral i Flemingsberg, säger Ann Helen Patomella, forskningsledare för Make my day. Vi hade även träffat dem på våra labb på KI.

–  Vi fick bekymmer här, för vi ville fortsätta följa dem över tid och inte bara ha de snabba resultaten från 11-veckors-uppföljningen, fortsätter Ann-Helen. Det var viktigt att få veta om detta preventionsprogram håller över tid.

Men mycket av datainsamlingen handlade om fysiska och ibland ganska närgående möten, som exempelvis att mäta blodtryck och genomföra ett konditionstest.

Bild på s.k. interventionsväska med pulsmätare och blodtrycksmätare
Interventionsväskan med innehåll Foto: Emelie Mälstam

Lösning: Mobilt forskningslabb

Då insåg de att det bästa vore om deltagarna kunde mötas i sina egna miljöer istället för att de skulle ta sig till sjukvården. Forskarna  skulle helt enkelt få ta sig till deltagarnas arbetsplatser alternativt hem om deltagarna arbetade hemifrån, liksom träffa deltagarna i deras närmiljö.

– Vi skapade då en interventionsväska, berättar Emelie. I den stoppade vi ner de instrument vi hade använt på labbet på KI.

Det är viktigt att använda samma kalibrerade instrument under hela studien, så väskan fylldes med blodtrycksmanschett, pulsmätare, våg samt handskar, handsprit och papper för coronasäkerheten.

– Sedan åkte vi ut med väskan, fortsätter Emelie, antingen med bil till de ställen som var avlägsna eller så kunde vi ta oss ut med cykel eller promenera, om det var närmare. På så sätt gjorde vi helt enkelt uppföljning utomhus i personernas närmiljö.

Foto av docent Ann-Helen Patomella, sektionen för arbetsterapi, institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle samt hennes interventionsväska.
Ann-Helen Patomella, docent och lektor vid avdelningen för arbetsterapi, på språng med interventionsväskan för att göra en av de sista datainsamlingarna i pilotstudien.

Utomhus nära hem eller arbete

Det har gått bra att vara utomhus och det har inte funnits önskemål från deltagarna om att vara inomhus. Alla deltagare har varit friska och kunnat genomföra testerna. En person fick de boka om på grund av dåligt väder.

– Hälften ville att man kom till deras hemmiljö och hälften till deras arbetsplatser, eller rättare sagt i närheten av dem, säger Emelie.

– Vi kollade upp hur miljöerna såg ut innan, om det exempelvis var möjligt att genomföra det sex minuter långa gångtestet. På det testet ska man gå så snabbt man orkar på en viss sträcka på en viss tid och därefter mäts puls och uppskattas andning och bentrötthet.

– Det är viktigt att ha bra underlag, motsvarande det de hade första gången. Det måste vara plana, bra ytor, som inte har så mycket friktion.

Förutom konditionstestet har man vid dessa tillfällen mätt blodtryck och vägt deltagarna och tillsammans tittat på strokerisk-skalan.

– Det var viktigt att vi kunde titta på strokerisk-skalan tillsammans, säger Ann-Helen. Då kan man diskutera vad som går att påverka och vad som inte går. Man tittar på risker och kan väga samman allt.

Tydliga instruktioner och avstånd

Mycket byggde nu på tydliga instruktioner. Arbetet delegerades till deltagarna och man såg till att hålla avstånd. Om man befann sig i en park kunde deltagaren först få sätta sig på en parkbänk och vila en stund, efter att ha gått dit. Sedan fick hen själv sätta på sig blodtrycksmanschetten efter instruktioner och ta blodtrycket ett par gånger för att se att det var rätt viloblodtryck. Vidare fick deltagaren ta vågen och gå in i sin trappuppgång och väga sig för att det skulle vara bra underlag och hen där kunde ta av sig jacka, nycklar och skor, precis som de gjort när de vägt sig vid tidigare träffar. Om inte forskaren kom åt att se vågens display, fick deltagaren själv rapportera vikten.

Mycket data insamlad

Vid varje enskild träff har det skrivits observationsanteckningar för varje miljö: Hur har det sett ut? Hur har förhållandena varit?
All annan datainsamling har skötts via datorer, telefon eller på annat sätt digitalt. Och det är mycket data som har samlats in. Parallellt med detta har deltagarna bland annat svarat på enkäter, de flesta digitalt via webb eller mobil. (Men det har funnits pappersenkäter för dem som föredragit det).

Nu har den sista gruppen gjort sina tester under november och december, så snart är man i mål med pilotstudien. Under just november fick en del av frågeformulären göras via telefon för att ytterligare minimera risken och personen själv fick instrueras att ta blodtryck och vikt.

– I mitten på december öppnar vi kuverten och ser vilka som är kontrollgrupp och vilka som är intervention. Det blir spännande, säger Emelie. Och då börjar analysarbetet!

Hur man anmälde sig

De flesta av deltagarna har anmält sig via KI:s hemsida: Forskningspersoner. Men några har kommit via vårdcentraler där projektet haft flyers liggande och skyltat på digitala skärmar. Väldigt många gick in och gjorde ett själv-test online för stroke risk som forskargruppen tagit fram i enlighet med American Stroke Association’s riktlinjer för stroke prevention.

Man har även annonserat i lokala tidningar, centrerat till de vårdcentraler där man gav programmen. Även om det blev några napp den vägen var det inte lika många som från nätet. Deltar är 15 i kontrollgrupp och 15 i interventionsgruppen, som randomiserats. Av interventionsgruppen är 7 i norrort och 8 i söderort.

*11-veckorsprogrammet

11-veckorsprogrammet bestod av fem träffar om 90 minuter på vårdcentralen. Där träffade deltagarna en forskare, en arbetsterapeut, en fysioterapeut och en dietist.

Man fick prova på olika aktiviteter; arbetsterapeuten tipsade om olika typer av aktiviteter som historiska promenader, skogspromenader och stadsvandringar. Fysioterapeuten höll i fysiska träningspass. Det gäller att hitta en aktivitet som engagerar den enskilda personen och ha socialt stöd för att upprätthålla nya vanor. Dietisten pratade om matvanor och man fick även provsmaka och göra olika hälsosamma mellanmål. Deltagarna har även haft en app att fylla i vad de gjort, vad som engagerat, vad som bidragit till hälsa, om de rökt, om de druckit alkohol etc.

De har fått sätta individuella mål, tillsammans med forskarna, där deras intresse och behov fått styra. Det har handlat om att göra någon typ av förändring. Om målet är att gå ned i vikt, vilka aktiviteter engagerar mig för det, är det Friskis & Svettis eller promenader? Väljer jag att äta mer grönsaker? Hur når jag mina mål?

Kontakt

E-post emelie.malstam@ki.se
Telefon 070-449 93 44