Så slank slutkandidaterna till ny rektor genom nålsögat
Den 11 augusti presenterades två slutkandidater i jakten på ny rektor för Karolinska Institutet. Det blev Annika Östman Wernerson vid KI och Eva Tiensuu Janson vid Uppsala universitet som gick vidare bland drygt 100 intressenter. Konsistoriets ordförande Göran Stiernstedt i valkommittén och professor Erika Franzén i sökkommittén kommenterar rekryteringsprocessen.
– Vi har gjort en sammantagen bedömning och kommit fram till att en av dessa två kandidater är bäst lämpade att leda KI. Det har varit en lång process där vi värderat upp mot 100 kandidater varav många har varit väldigt kvalificerade, säger docent Göran Stiernstedt, ordförande i valkommittén.
– Slutkandidaterna har den bredd och erfarenhet från olika poster som vi har eftersökt. Det är också roligt att de har lite olika profil: Annika kommer inifrån KI med en tyngdpunkt på utbildning och kompetensförsörjning medan Eva kommer utifrån med en tyngdpunkt på samverkan med hälso- och sjukvården och Life Science, säger Erika Franzén, ordförande i sökkommittén.
Tidigt i våras startade arbetet med att hitta en efterträdare till rektor Ole Petter Ottersen, vars mandat avslutas den 28 februari 2023 efter 5,5 år på rektorsposten. Processen har varit intensiv, delvis i syfte att tillträdande rektor ska involveras i rekryteringen av en ny prorektor och en ny universitetsdirektör. Prorektor Anders Gustafssons förordnande går ut i slutet av februari 2023 och universitetsdirektör Katarina Bjelke lämnar KI i mitten av september för sin nya roll som generaldirektör för Vetenskapsrådet.
– Samarbetet mellan trojkan rektor, prorektor och universitetsdirektör är extremt viktigt för universitetet som helhet och därför har det varit viktigt för oss att arbeta snabbt för att kunna inkludera en ny rektor i dessa rekryteringsprocesser, säger Göran Stiernstedt.
Starka ledare
Om det blir Annika Östman Wernerson så får KI en professor i njur- och transplantationsvetenskap samt överläkare i klinisk patologi vid rodret. Hon började som lärare på KI i mitten av 80-talet och är sedan 2019 KI:s vicerektor för utbildning.
Eva Tiensuu Janson å sin sida har en lång karriär vid Uppsala universitet där hon är professor i medicin och har arbetat både som prefekt och dekan vid olika fakulteter. I dag är hon Uppsala universitets ställföreträdande vicerektor för vetenskapsområdet medicin och farmaci.
Båda har visat prov på ledarskaps- och samarbetsförmåga: två egenskaper som vägt tungt i urvalet.
– Det är en enorm uppgift med många olika delar. En rektor för KI måste kunna arbeta både lokalt med att hålla ihop och vägleda organisationen och samtidigt samverka med region och sjukvård och med andra universitet på en global nivå. Det gäller att hitta en person som kan leda men samtidigt inte är rädd för att delegera – en rektor kan inte göra allt själv, säger Göran Stiernstedt.
Totalt intervjuade sökkommittén elva kandidater, varav fyra gick vidare till intervjurunda nummer två hos valkommittén. Ytterligare intervjuer genomfördes av en rekryteringsfirma innan slutkandidaterna sållades ut. I underlaget fanns ungefär lika många män som kvinnor och representanter både inifrån och utanför KI.
Många utmaningar
Nu går slutkandidaterna vidare till intervjuer i hörandeförsamlingen som består av lärar-, personal- och studentrepresentanter. Därefter rekommenderar valkommittén en rektorskandidat till konsistoriet, som i sin tur, den 13 september, fattar beslut om vilken kandidat som ska föreslås till regeringen. Det är regeringen som anställer rektorer vid statliga universitet efter förslag från lärosätets styrelse.
Den som slutligen kniper posten får utmaningen att basa över cirka 6 500 studenter och drygt 5 300 anställda, varav majoriteten är forskare.
– Jag tror att en ny rektor dels måste rikta sig mer internt och jobba mer med interna värderingar, dels fortsätta att jobba internationellt med global samverkan. Finansieringen och att säkra resurser är också en utmaning när forskningen blir allt dyrare. Därutöver behöver vi få till mer sömlösa samarbeten mellan olika aktörer i samhället, till exempel inom hälsa och sjukvård, säger Erika Franzén.