Publicerad: 2024-10-08 15:33 | Uppdaterad: 2024-10-08 15:33

Prostatacancer – förbättrad diagnostik och minskad överbehandling

Prostatacancer är den vanligaste cancerformen bland män i Sverige, med cirka 10 000 nya fall som diagnostiseras årligen. Trots framsteg inom diagnostik och behandling kvarstår utmaningar i hur man hanterar prostatacancer på grund av dess ofta symptomfria förlopp och komplexiteten runt tidig upptäckt.

Porträtt av Lars Björnebo, doktorand vid MEB

Prostataspecifikt antigen (PSA)-test som vanligen används har svårt att skilja på olika typer av prostatacancer samt kan vara förhöjt av många andra anledningar än prostatacancer, vanligen en godartad prostataförstoring eller en inflammation i prostata. Detta riskerar att leda till överdiagnostik och överbehandling.

I sin avhandling fokuserade Lars Björnebo, doktorand vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet, på jämförelser av nya verktyg som magnetkameraundersökning av prostata och Stockholm3-testet, vilka har potentialen att förbättra diagnostiken av prostatacancer. Målet är att män med risk för prostatacancer ska bli hjälpta av resultaten och att tar reda på hur den nya tekniken bäst används för att utföra rätt intervention i rätt tid samtidigt som onödig diagnostik och behandling undviks.

Vad är de viktigaste resultaten i din avhandling?

– Vi kunde bekräfta att en MR-undersökning innan inkludering i protokoll för aktiv monitorering är berättigat då resultatet på MR-undersökningen var starkt kopplat till ett sämre patologiskt utfall efter borttagning av prostata. Vi fann också att långvarig användning av 5-ARI, läkemedel som används vid godartad prostataförstoring, är säker vad gäller risken för prostatacancer och kan minska risken för att dö av prostatacancer. Jämförelsen mellan MR-undersökning och Stockholm3-testet visade att båda metoderna är effektiva för att upptäcka cancer, men med MR minskar antalet onödiga biopsier och diagnoser av låggradig cancer. Dessutom såg vi att användning av PSA-densitet (PSA dividerat med prostatavolym) före beslut om MR kunde minska på antalet MR-undersökningar samtidigt som de flesta fall av signifikant prostatacancer fortfarande upptäcktes. Dock måste försiktighet iakttas då de högre nivåerna av PSA-densitet skulle missa många fall av kliniskt signifikant prostatacancer. Dessa resultat tyder på att en mer riktad användning av diagnostik kan förbättra vården av prostatacancer samtidigt som onödiga ingrepp minskar.

Varför blev du intresserad av det här ämnet?

– Under min tid på läkarutbildningen arbetade jag som undersköterska på urologiavdelningen på Capio S:t Görans sjukhus och det var där mitt intresse för prostatacancer började. Jag träffade män som hade genomgått operation för att ta bort prostatacancer och även om de generellt mådde bra efter operationen var många bara i 50- och 60-årsåldern och oroade sig över biverkningar som inkontinens och impotens. Genom att se deras bekymmer på nära håll bestämde jag mig för att mitt första projekt skulle handla om aktiv monitorering – en metod att skjuta upp behandlingen för lågrisk prostatacancer för att bespara männen dessa biverkningar. Efter det kändes det naturligt att dyka in i den diagnostiska sidan och ta reda på hur man kan undvika att upptäcka låggradig prostatacancer som bäst lämnas i fred och övervakas. Jag är glad över att nu se vår forskning direkt hjälpa män som de jag träffade på urologiavdelningen för ett antal år sedan.

Vad tycker du bör göras i framtida forskning?

– Även om vi har gjort stora framsteg inom prostatacancerdiagnostiken finns det fortfarande mycket kvar att göra för att göra forskningsresultaten till klinisk praxis och uppdatera riktlinjer. Riktlinjerna förändras också snabbt, vilket kan göra det svårt för primärvården att hålla sig uppdaterad. Jag tror att utbildning — både för vårdgivare och patienter — kommer att vara otroligt viktigt framöver. Mycket av den nuvarande diskussionen handlar om screening för prostatacancer. Screening har potential att optimeras för att bättre välja vilka män som bör genomgå vidare utredning, men det måste göras med stor omsorg med tanke på alla implikationer och de resurser som krävs för storskalig screening.