Tidigare och mer exakt diagnos av lungcancer
Lungcancer är den främsta orsaken till cancerrelaterade dödsfall globalt, främst på grund av sen upptäckt då behandlingsalternativen är begränsade. Att upptäcka sjukdomen tidigare och anpassa behandlingarna mer precist är avgörande för att förbättra överlevnaden och livskvaliteten för patienterna.
I en ny avhandling från Karolinska Institutet fokuserar doktorand Weiwei Bian vid Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, på precisionsonkologi inom lungcancer genom att integrera epidemiologisk riskidentifiering med modern molekylär diagnostik.
Vad är de viktigaste resultaten i din avhandling?
– Min avhandling innehåller studier om utvecklingen av nya sekvenseringstekniker och beräkningsalgoritmer för att förbättra känsligheten att upptäcka cirkulerande tumör-DNA. Detta möjliggör tidigare diagnos och mer tillförlitlig monitorering av kvarvarande sjukdom samt återfall. Vi har även undersökt hur interstitiell lungsjukdom (ILD) ökar risken för efterföljande lungcancer och föreslagit strategier för att identifiera samt följa upp individer med hög risk. Sammantaget visar vi hur en kombination av riskprediktion, känslig detektion och biomarkörstyrd behandling kan på sikt bidra till att minska bördan av lungcancer.
Varför blev du intresserad av det här ämnet?
– Lungcancer är en paradox; sett till båda könen är det den vanligaste och dödligaste cancerformen globalt, men samtidigt en av de cancerformer där man vet mest om biomarkörer. Denna kontrast – hög sjukdomsbörda men med tydliga molekylära ledtrådar – övertygade mig om att bättre teknik och forskning kan förändra de kliniska resultaten. Det handlar om att upptäcka sjukdomen tidigare, förbättra hur biomarkörer kartläggs samt att använda data från svenska register till återkoppling för vården. Kort sagt är detta ett område där metodologiska framsteg snabbt kan omsättas i tidigare diagnos och mer precist styrda behandlingar.
Vad tycker du bör göras i framtidens hälso- och sjukvård och forskningen?
– Jag tycker att vi bör fortsätta att kombinera ny kunskap inom molekylär diagnostik med fördelarna av de storskaliga svenska registren. Då blir det möjligt med förbättrad upptäckt av mutationer och genfusioner hos patienterna vilket i sin tur kan användas för tidig upptäckt samt individanpassad behandling. Ett sådant integrerat arbetssätt kan förhoppningsvis rädda liv och förbättra patienternas långsiktiga prognos.