Populära diabetesläkemedel verkar inte öka risken för sköldkörtelcancer
Läkemedel av typen GLP-1-analoger har blivit alltmer populära för att behandla diabetes och obesitas, men det har funnits farhågor om att de kan öka risken för sköldkörtelcancer. Nu har en omfattande skandinavisk studie ledd av forskare vid Karolinska Institutet inte funnit några belägg för ett sådant samband. Studien har publicerats i den ansedda tidskriften BMJ.
GLP-1-receptoragonister, eller GLP-1-analoger, sänker blodsockernivåerna och hämmar aptiten. De används framför allt för att behandla typ 2-diabetes och obesitas och användningen ökar stadigt. Tidigare studier och biverkningsdata har antytt att dessa läkemedel kan vara förknippade med en ökad risk för tumörer i sköldkörteln. På grund av begränsningar i data och metodik har dock inga tydliga slutsatser kunnat dras, vilket lett till osäkerhet om denna potentiella biverkning.
Viktigt att undersöka risker
– Det är många som tar de här läkemedlen och därför är det viktigt att undersöka potentiella risker kopplade till dem. Vår studie omfattar en bred patientgrupp och ger starkt stöd för att GLP-1-analoger inte kan kopplas till ökad risk för sköldkörtelcancer, säger Björn Pasternak, senior forskare vid institutionen för medicin, Solna, Karolinska Institutet, och studiens försteförfattare.
Forskarna analyserade nationella registerdata från Danmark, Norge och Sverige för cirka 145 000 patienter som behandlats med GLP-1-analoger, främst liraglutid eller semaglutid, samt 290 000 patienter som behandlats med ett annat diabetesläkemedel (DPP4-hämmare). Risken att drabbas av sköldkörtelcancer jämfördes mellan grupperna under en genomsnittlig uppföljningstid på knappt fyra år.
GLP-1-behandling var inte förknippad med en ökad risk för sköldkörtelcancer. Resultaten var konsekventa även när GLP-1-analoger jämfördes med en tredje grupp diabetesläkemedel (SGLT2-hämmare).
Kan finnas risker för vissa grupper
– Vi kan inte utesluta att risken för vissa sköldkörtelcancertyper förhöjs i mindre patientgrupper som vi inte kunnat studera här, till exempel hos personer med hög medfödd risk för medullär cancer i sköldkörteln som avråds från att använda dessa läkemedel, säger Peter Ueda, biträdande lektor vid institutionen för medicin, Solna, Karolinska Institutet, och studiens sisteförfattare.
Det pågående forskningsprogrammet vid Karolinska Institutet undersöker effekter och potentiella biverkningar av nyare diabetesläkemedel som GLP-1-analoger och SGLT2-hämmare. Dessa läkemedel används nu för att behandla bredare patientgrupper, inklusive personer med obesitas, hjärtsvikt och njursvikt.
Studera den kliniska vardagen
– Vi vet från randomiserade kliniska prövningar att de har positiva effekter vid dessa sjukdomstillstånd, men den kliniska verkligheten ser annorlunda ut. Där finns mer variation i sjukdomars svårighetsgrad, samsjuklighet och följsamhet till behandlingsrekommendationer hos olika patienter. Det är därför angeläget att undersöka hur läkemedlen fungerar i den kliniska vardagen, säger Björn Pasternak.
Forskningen finansierades huvudsakligen av Cancerfonden, Vetenskapsrådet och Karolinska Institutet. En av medförfattarna är anställd av NordicRWE och en annan rapporterar arvoden för rådgivning och föreläsningar från flera läkemedelsföretag, se den vetenskapliga artikeln för mer information om potentiella intressekonflikter.
Publikation
“Glucagon-like peptide 1 receptor agonist use and risk of thyroid cancer: Scandinavian cohort study”, Björn Pasternak, Viktor Wintzell, Anders Hviid, Björn Eliasson, Soffia Gudbjörnsdottir, Christian Jonasson, Kristian Hveem, Henrik Svanström, Mads Melbye, Peter Ueda, BMJ, online 10 april 2024, doi: 10.1136/bmj-2023-078225.