Ökat tryck på etikprövningsnämnden i Stockholm
Trycket på den regionala etikprövningsnämnden i Stockholm ökade under förra året. Kanslichefen Helena Hallgren Lönn tror att forskarna har blivit mer medvetna till följd av Macchiarini-ärendet.
– Vi känner av ett ökat intresse överlag. De flesta forskare vill göra rätt, säger Helena Hallgren Lönn.
Etikprövningen är till för att skydda människor i samband med forskning, och den görs av Regionala etikprövningsnämnden. Nämnden i Stockholm är en av sex regionala etikprövningsnämnder vid olika universitet i landet och ligger på Karolinska Institutet campus Solna. En stor andel av ansökningarna kommer från KI-forskare men nämnden är en fristående myndighet. KI är så kallad värdmyndighet, och står bland annat för lokaler.
Etikprövning av forskningsprojekt behövs när den på olika sätt berör människor.
– Det kan vara när man behandlar känsliga personuppgifter, tar biologiska prover, vid fysiska ingrepp eller när människor påverkas fysiskt eller psykiskt. Nämnden gör en avvägning mellan hur stora de möjliga vinsterna är jämfört med risken för individen, säger kanslichefen i Stockholm, Helena Hallgren Lönn.
Ungefär hälften av ansökningarna gäller ändringar i projekt som redan pågår. Det kan till exempel vara när forskning påvisat tidigare okända risker eller när man vill göra nya analyser av redan insamlat material.
– Vi har haft en svag ökning under flera år, men under 2016 var den slående. Forskarna börjar titta i sina beslut för att se om de behöver komplettera, säger Helena Hallgren Lönn.
Satsar på utbildning
Eftersom frågorna om etikprövning är många ger den Regionala etikprövningsnämnden i Stockholm särskilda tvåtimmars seminarier om etikprövning. Frågorna har också ökat via telefon, mejl eller besök på kansliet.
För en forskare som inte gör ansökningar så ofta är det mycket nytt att sätta sig in i, säger Helena Hallgren Lönn.
– Är man osäker rekommenderar vi att man tar hjälp av seniora forskare. Då lyfter man också de etiska diskussionerna.
Lagen om etikprövning omfattar inte studentarbeten. Men Helena Hallgren Lönn rekommenderar ändå att man kontaktar nämnden om det är något som kan förväntas att senare ingå i ett forskningsprojekt. Då går det att ansöka om ett rådgivande yttrande.
– Det är tråkigt om man kommer på det för sent. Ett studentprojekt kan vara något som vidareutvecklas och blir något intressant. Tyvärr går det inte att få godkänt i efterhand, säger hon.
Text: Ann Patmalnieks
Under 2016 hade nämnden totalt 2 415 ärenden, en ökning med 12,5 procent jämfört med året innan. KI stod för 636 av ansökningarna, varav över hälften gällde ändringar i redan godkända projekt.
Ungefär 15 av de omkring 2 000 årliga besluten överklagas. De som överklagar kan ha fått avslag på hela sitt projekt eller villkor som de inte tycker är rimliga. Även de som blir godkända kan få villkor, som till exempel att de ska förtydliga informationen till deltagare. Forskarna måste följa villkoret, annars bryter de mot lagen.
En ansökan innebär ett omfattande pappersarbete. Den ska bland annat innehålla en forskningsplan, en beskrivning av hur riskerna ska hanteras och hur information ska ges till försökspersonerna. Vanliga missar är att: blanketten är ifylld på engelska i stället för på svenska, det är osäkert vem som är huvudman, fel person har signerat ansökan, bilagor saknas, brev till forskningspersoner saknas eller är inte utformat på ett sätt som passar målgruppen, intervjuguide saknas (nämnden vill se att det är relevanta och etiskt rimliga frågor) eller att det egna etiska övervägandet är inte redovisat.
Helena Hallgren Lönns bästa råd – så här gör du:1) Första gången du ansöker? Ta hjälp av kollegor som har mer vana.
2) Var ute i god tid! Tillståndet kan dröja – ofta för att ansökan behöver kompletteras.
3) Var noggrann, se till att alla bilagor är med och att alla fält i ansökan är ifyllda.
4) Skapa en egen akt för ansökan redan från början. Du kan behöva återkomma till tidigare beslut under forskningsprojektets gång, till exempel om förhållandena ändrar sig,
5) Fundera på om studentarbeten kan förväntas att senare ingå i ett forskningsprojekt. Det går inte att få godkänt i efterhand.