Seminarium om de mänskliga kvarlevor som finns i KI:s vård
Samlingar av mänskliga kvarlevor fanns förr på många medicinska universitet. De användes för både utbildning och forskning. På Karolinska Institutet finns cirka 800 kranier och andra skelettdelar, förvarade i lådor som är placerade i särskilda utrymmen. De har inte använts i verksamheten på åtskilliga år. Om detta – och en del annat – handlade ett seminarium som KI:s etikråd arrangerade under tisdagen.
Tiderna har förändrats sedan de anatomiska samlingarna skapades på många lärosäten under främst 1800-talet. Då var tillgången på mänskliga kvarlevor ofta nödvändig för att kunna bedriva anatomisk eller annan medicinsk utbildning, men de användes också för forskningsändamål. Mest omtalat är de forskningsstudier som gjordes under andra halvan av 1800-talet och som till exempel handlade om att försöka identifiera olika ”raser” eller ursprung.
Som en följd av detta byggde många medicinska universitet upp omfattande samlingar av mänskliga kvarlevor. Så också vid KI, som under 1800-talet hade ett anatomiskt museum med bland annat kvarlevor av människor och djur. Museet användes i undervisning och forskning och var även öppet för allmänheten. Liknande samlingar fanns på de medicinska fakulteterna vid Uppsalas och Lunds universitet, liksom i våra nordiska grannländer och runt om i världen.
En stor del av KI: samlingar förstördes vid en brand 1892, andra kvarlevor har repatrierats (återlämnats till urfolk) eller tagits ur samlingarna av andra skäl. Samlingen av mänskliga kranier och andra kvarlevor innehåller i dag lämningar av cirka 800 individer. Siffran kan jämföras med drygt 2 000 kranier i Lunds anatomiska institutions samling, 1 425 vid Helsingfors universitet och över 25 000 vid Natural History Museum i London.
Genomlysning av KI:s historiska arv
Detta är bakgrunden till det initiativ som KI, genom rektor Ole Petter Ottersen, tagit. Syftet är att göra en ordentlig genomlysning av KI:s historiska arv. Den arbetsgrupp som är tillsatt har genomfört en första fördjupning när det gäller KI:s minnesmärken och namngivning av till exempel lärosalar, byggnader och vägar på campus. Nu tas steg två, som alltså handlar om de mänskliga kvarlevor som finns i KI:s vård.
– Det är viktigt att vi ständigt för en öppen och kritisk dialog om det som skapat det KI vi ser i dag. Vi har mycket att vara stolta över – men vi kan aldrig blunda för att det också finns händelser, verksamheter eller inriktningar som i dag måste betraktas som olämpliga, oacceptabla och kränkande. Det här måste vi förhålla oss till. För att kunna vara stolta av vår historia måste vi också ta tag i de delarna av vår historia vi inte är stolta över, säger Ole Petter Ottersen.
Som ett led i denna genomlysning arrangerade KI:s etikråd i går, tisdag 29 mars, ett seminarium som handlade just om de mänskliga kvarlevor som finns vid KI. Inbjudna talare var forskarna Helena Ek, fil. dr och medicinhistoriker, Liv Nilsson Stutz, professor i arkeologi samt Kirsti Strøm Bull, professor em. i privaträtt.
Utifrån deras olika expertområden redovisade de vad vi numera vet om de samlingar som finns och framförde olika perspektiv på hur de kan förstås, vårdas och förvaltas. Föreläsningarna spelades in och kommer att publiceras på KI:s webbplats inom kort.
Saknas tydliga regelverk kring mänskliga kvarlevor
Sammanfattningsvis kan sägas att det knappast är enkla frågor att hantera. Det finns många perspektiv att ta hänsyn till och bakom allt är det viktigt att påminna sig om att det faktiskt rör sig om just mänskliga kvarlevor. En komplicerande faktor är dessutom att det saknas tydliga regelverk när det gäller delar av det här området. Allt detta ställer stora krav på ett genomtänkt etiskt och moraliskt förhållningssätt och på en omsorgsfull bedömning av olika perspektiv när frågor av den här arten ska behandlas. Det är helt enkelt viktigt att vara ödmjuk och respektfull i bemötande, inställning och agerande. Talarna pekade särskilt på vikten av att inte skynda på eller stressa fram oövertänkta beslut när det gäller de mänskliga kvarlevorna.
– Det här är något som måste få ta tid och som vi också måste prata om gemensamt, sa Kirsti Strøm Bull som redovisade de norska erfarenheterna när det gäller förhållandet till anatomiska samlingar – och särskilt om hur man agerat när det gäller det samiska perspektivet där en konsekvent dialog varit nyckeln för att skapa ett gott samarbete.
I samband med den efterföljande frågestunden ställdes flera kritiska frågor om KI:s ansvar och hur KI ska säkerställa så att alla perspektiv verkligen blir ordentligt belysta. Bland annat undrade en åhörare varför inte KI bjudit in representanter från de nationella minoriteter eller urfolk som är direkt berörda av de här frågorna till seminariet.
Arbetsgruppens ordförande Gert Helgesson svarade att syftet med detta seminarium i första hand få en bild av kunskapsläget och att det därför var mest aktuellt att bjuda in tre forskare, men att frågan är viktig och att det finns stor anledning till att återkomma med ytterligare möten eller seminarier där denna vinkel tas upp på ett tydligare sätt. Han poängterade också att KI har kontakt med representanter från ett flertal olika berörda grupper.
Detta var också något rektor Ole Petter Ottersen tog upp i den efterföljande diskussionen:
– Vi ska bygga våra ställningstaganden på kunskap och evidens, men det är självklart att vi också måste ha en dialog med berörda grupper om de här frågorna.
Frågor om forskningens relation till kvarlevorna
Bland övriga inlägg från publiken på plats och via länk, fanns frågor om forskningens relation till kvarlevorna, det vill säga om det är acceptabelt att bedriva någon form av forskning på innehållet i samlingarna. Även denna fråga är svår att svara på generellt. Om syftet till exempel är att genom modern teknik kunna fastställa ursprunget för de mänskliga kvarlevorna som finns förvarade, men som saknar dokumentation, skulle det vara okej? Eller om man, med godkännande och tillstyrkan från berörda grupper, vill undersöka kvarlevorna för att få fram mer kunskap om hur dessa människor levde – skulle det vara okej?
I Norge har man reglerat detta i en särskild ordning med nationella riktlinjer och en nämnd som behandlar ansökningar om forskning på mänskliga kvarlevor. Här tas etiska perspektiv upp och här har också samerna en självklar plats. En försvårande aspekt som togs upp under seminariet är att inte alla kvarlevor i samlingarna tillhör en tillgänglig eller aktiv berörd grupp. Om ingen intressentgrupp för deras talan eller engagerar sig för dem, blir det ännu viktigare med tydliga, rättvisa, genomtänkta och respektfulla regelverk.
– Vi har i dag fört ett akademiskt samtal om komplexa frågor där vi fört fram olika åsikter och kritik. Men vad vi också har diskuterat i dag handlar om människors lika värde, som Ole Petter Ottersen sammanfattade debatten innan han tackade de inbjudna talarna, deltagarna och de som arrangerat seminariet.
KI:s arbetsgrupp räknar med att kunna presentera en rapport om KI:s mänskliga kvarlevor någon gång efter sommaren. I den processen erbjuds även berörda grupper och organisationer att komma in med synpunkter.