Ny kunskap rörande kliniskt viktiga interaktioner kopplade till warfarin

Genom en nyetablerad registerbaserad kohort har unika möjligheter att studera läkemedelsinteraktioner kopplade till det blodförtunnande läkemedlet warfarin skapats. Forskningen utgör frukten av ett samarbete mellan docenterna Buster Mannheimer verksam på Institutionen för Klinisk forskning och utbildning, Södersjukhuset och Jonatan D Lindh på Institutionen för laboratoriemedicin.

Warfarin används för att behandla patienter med ökad risk för blodpropp till följd av exempelvis ett känt förmaksflimmer. På grund av att warfarin har ett smalt behandlingsfönster leder små variationer i läkemedelskoncentrationer, till följd av exempelvis samtidigt intag av interagerande läkemedel, till ökad risk för under eller överbehandling, vilket potentiellt kan få allvarliga konsekvenser. Projektet har bidragit till en ökad kunskap rörande effekten av flera mindre väl beskrivna interaktioner.

Således kunde forskarna visa att insättning av epilepsiläkemedlet karbamazepin, hos individer som redan står på warfarin, ledde till otillräcklig effekt hos fyra av fem patienter (INR < 2), något som i sin tur medför en ökad risk för hjärninfarkt eller blodpropp [1]. I ett projekt genomfört av forskarstuderande Johan Holm visades att amiodaron, ett läkemedel som används för behandling av hjärtrytmrubbningar och en hämmare av enzym viktiga för omvandling av warfarin, tvärtom medförde alltför höga nivåer (INR > 3) och en ökad blödningsrisk hos var tredje patient [2].

Helt nyligen har data rörande två interaktioner där kunskap tidigare väsentligen helt saknats publicerats. Genom att titta på drygt 5000 warfarinbehandlade patienter noterades en för hög blodförtunnande effekt hos individer som påbörjat behandling med simvastatin. Även om ökningen var relativt moderat fördubblades andelen individer med en blodförtunning som översteg den rekommenderade [3].

I den senaste studien undersöktes 6000 patienter hos vilka behandling med flukloxacillin initierats. En individ av tre med tiodagars behandling och nästan två individer av tre med långtidsbehandling exponerades följaktligen för en blodförtunning som var mindre än den rekommenderade [4].

Även om den relativa betydelsen minskat till följd av introduktionen av nya typer av antikoagulantia med andra verkningsmekanismer (NOAK), kommer stora patientgrupper även framöver vara beroende av en säker warfarinbehandling. Studierna är därmed viktiga för att undvika allvarliga blödningar samt blodproppar hos en ofta skör patientgrupp.