Ny avhandling undersöker berättande och berättelsers roll i hälso- och sjukvården för äldre personer

Avhandlingen undersöker berättande och berättelsers roll i hälso- och sjukvården för äldre personer. Vi vet redan att berättande fyller en viktig funktion för hur vi människor förstår och ger mening åt våra erfarenheter och handlingar, vilket är en anledning till att patientberättelsen har lyfts fram som en betydelsefull del av personcentrerad vård. Vi vet däremot mindre om hur berättande kan komma till uttryck och rymmas i det vardagliga arbete som vårdens medarbetare gör, hur villkoren ser ut för att jobba med berättande som en resurs i vårdarbetet, och vad berättande kan ha för betydelse i det vardagliga vårdarbetet utifrån medarbetares erfarenhetsbaserade perspektiv. Sådana frågor har jag utforskat i avhandlingsarbetet.

Vilka är de viktigaste resultaten?  

För att integrera äldre personers berättelser i vården, så att de verkligen kan bli en resurs för personcentrering och meningsskapande, behövs en mer inkluderande syn på berättande som också innefattar vårdpersonals och närståendes berättande och berättelser. Resultaten visar hur patienters berättelser och förmedlingen av dessa i vårdarbetet är sammanlänkade med vårdpersonalens pågående berättande i relation till kollegor, patienter och sig själva, vilket inte sällan sker omedvetet och därmed behöver medvetandegöras för att möjliggöra att det används konstruktivt. Medvetet användande av berättande kan skapa tryggare relationer både för patienter och medarbetare, ge kontinuitet i vårdhandlingarna och bidra till kollegialt och interprofessionellt lärande. Samtidigt kan omedvetenhet om vilken typ av berättelser man skapar tillsammans bidra till att upprätthålla negativa förståelser av patienter och situationer, eller av maktförhållanden och arbetssätt som motverkar personcentrering.

Hur kan den kunskapen komma människor till nytta/bidra till att förbättra människors hälsa?  

Kunskapen bidrar till en bättre förståelse av den komplexitet som vardagligt vårdarbete och vårdrelationer innebär, vilket är viktigt när man vill ställa om vården mot personcentrering. Genom att förstå hur de vardagliga vårdhandlingarna och interaktionerna kan spela roll för att skapa eller motverka personcentrerade och socialt hållbara vårdkulturer, kan man hitta viktiga pusselbitar för att ge vårdpersonal möjligheter att genomdriva förändringen i praktiken, vilket på sikt kan bidra till bättre stöd för äldre personer i behov av vård och omsorg. 

Vad ska du göra nu? Kommer du fortsätta att forska?  

Utöver en del undervisning så är framtiden fortfarande öppen. Jag vill på ett eller annat sätt fortsätta att bidra till kunskapsutvecklingen kring hur socialt hållbara hälso- och sjukvårdskulturer och arbetssätt kan upprättas.