”Nu behöver vi ökad känslomässig närhet”

– Det är ett ordval som kan signalera att vi ska ta avstånd, stötta bort och isolera oss från varandra, och det tror jag kan göra mycket skada hos sårbara individer som kan känna sig mer ensamma. Vi vet från forskning att isolering, att människor hålls åtskilda under längre tid, kan leda till depression och ytterst till självmord. Vi behöver hålla fysisk distans för att begränsa smittan, men på ett psykologiskt plan behöver vi tvärtom ökad närhet. Därför är det bättre att prata om fysisk distans och känslomässig närhet.

Vad kan vi göra som medmänniskor?

– Vi kan ringa upp lite oftare och lyssna och visa att vi finns. Människor gillar inte att känna att de belastar varandra, så man ska inte förvänta sig att andra själva ber om hjälp. Man ska också fundera på att det finns särskilt sårbara grupper eller individer, som kan vara mer utsatta eller mer obenägna att be om hjälp.

Vilka grupper är mest utsatta?

– Jag tror till exempel att många småföretagare riskerar att fara illa. Dels drabbas de ekonomiskt, men många kan också uppleva svårigheter med att be om hjälp eftersom de känner att de genom sitt företag bär ansvaret för familjens försörjning. Det kan finnas mycket stolthet och skam iblandat. Andra sårbara grupper är individer med depression eller annan psykisk ohälsa och minoriteter som på olika sätt står utanför samhället.

Tror du antalet självmord kommer att öka?

– Det finns en risk för det, särskilt i krisens efterdyningar. I en akut kris kan det finnas en känsla av gemenskap och samling i samhället och självmorden kan tvärtom minska. I spåren av en kris, när vi går vidare med de ekonomiska konsekvenserna, kan många bli kvar med känslor av ensamhet och otillräcklighet och då riskerar självmorden att öka.

Men vi vet inte om det blir så. Under finanskrisen 2008 blev det ingen stor ökning av självmorden i Sverige, det verkade som de sociala skyddsnäten som finns i Sverige fungerade. Men vi har en påfrestande tid framför oss och det är viktigt att vara uppmärksam på hur människor i omgivningen mår.

Vad kan samhället göra för att förebygga psykisk ohälsa under krisen?

– Särskilda stödinsatser kan riktas till småföretagare. Fackliga organisationer kan arbeta för stödprogram för anställda som permitteras, så man får möjlighet att inleda en omskolning till exempel. Socialtjänsten kan ha tätare kontakt med hushåll där det förekommer våld och missbruk. Det är särskilt aktuellt i andra länder än Sverige, där det kanske inte ens är tillåtet att lämna hemmet under en tid. Riktade upplysningsinsatser kan uppmärksamma problemen och den hjälp som finns att få.

Sist men inte minst, vad kan man göra för att ta hand om sin egen psykiska hälsa under krisen?

– Försök att upprätta dagliga rutiner, ät ordentligt och försök få in fysisk aktivitet. Upprätthåll dina sociala relationer och försök ha tätare kontakt än vanligt via på telefon och med hjälp av digitala hjälpmedel. WHO rekommenderar att ägna max två timmar om dagen åt nyhetsrapportering om coronakrisen. Det tror jag också kan vara klokt, men det beror på vilka medier man följer. Det är också bra att hålla sig informerad.

Och om du mår dåligt, våga berätta det och våga söka hjälp. Det är bra att känna till att finns vård att få på distans, internetbaserad kognitiv beteendeterapi har god evidens mot många former av psykisk ohälsa.

Det här är påfrestande för oss alla – hur håller du själv modet uppe?

– Jag är håller mig upptagen med arbete. Men det är viktigt att ha även andra lustfyllda sysselsättningar; för min del innebär det till exempel att jag läser och ser på bra TV-program, lagar storkok och umgås med familj och vänner via videolänkar. Och tar promenader med vackra utblickar förstås, med hörlurar fyllda av samtal och annat intressant.

Intervju och text: Ola Danielsson