Kvinnor som ärvt gen från neandertalare föder fler barn
Var tredje europeisk kvinna har ärvt receptorn för gulkroppshormon från neandertalare – en genvariant som är förknippad med ökad fertilitet, färre blödningar under tidig graviditet och färre missfall. Det visar en studie i Molecular Biology and Evolution av forskare vid Karolinska Institutet i Sverige och Max Planck Institute for Evolutionary Anthropology i Tyskland.
– Receptorn för gulkroppshormon är ett exempel på hur mötet med neandertalare ibland har fört med sig gynnsamma genetiska varianter som lever kvar idag, säger Hugo Zeberg, forskare vid institutionen för neurovetenskap, Karolinska Institutet och Max Planck Institute for Evolutionary Anthropology, som genomförde studien tillsammans med forskarkollegorna Janet Kelso och Svante Pääbo.
Gulkroppshormon, eller progesteron, är ett hormon som har en viktig roll i menstruationscykeln och under graviditet. Analyser av biobanksdata för drygt 450 000 personer, varav 244 000 kvinnor, visar att närmare en av tre kvinnor i Europa har ärvt receptorn för gulkroppshormon från neandertalare. 29 procent av kvinnorna bär på neandertalreceptorn i enkel upplaga och tre procent har två kopior av den.
Gynnsam inverkan på barnafödandet
– Andelen kvinnor som ärvt denna gen är cirka tio gånger större än för de flesta genvarianter från neandertalare. Det skulle kunna förklaras av att neandertalvarianten av receptorn för gulkroppshormon har en gynnsam inverkan på barnafödandet, säger Hugo Zeberg.
Studien visar att kvinnor som bär på neandertalvarianten har färre blödningar under tidig graviditet, färre missfall och föder fler barn. Molekylära analyser avslöjade att dessa kvinnor har ett högre antal receptorer för gulkroppshormon i cellerna. Fler receptorer kan leda till ökad känslighet för gulkroppshormon och på så vis skydda mot tidiga missfall och blödningar.
Forskningen finansierades av NOMIS Foundation och Max Planck Society.
Publikation
”The Neandertal Progesterone Receptor”. Hugo Zeberg, Janet Kelso och Svante Pääbo. Molecular Biology and Evolution, online 21 maj 2020, doi: 10.1093/molbev/msaa119.