De förenar konst och vetenskap
En akvarellmålning, anatomiska konstverk eller ett helt hus ägnat åt kroppen. När forskare vänder sig till konsten tar sig vetenskapen nya uttryck.
Text: Cecilia Odlind för Medicinsk Vetenskap nr 2 2023
”Både forskaren och konstnären utforskar vår värld”
Namn: Eva Åhrén
Titel: Föreståndare för Hagströmerbiblioteket och verksamhetschef för Medicinens historia och kulturarv vid Karolinska Institutet, samt forskare inom medicin- och vetenskapshistoria.
Forskar om: Hur forskare inom anatomi under 1800-talet och det tidiga 1900-talet arbetat med bildframställning.
”På 1800-talet och tidiga 1900-talet var anatomi ett viktigt och tongivande forskningsämne. Forskningen då handlade om att kunna se och synliggöra nya strukturer i kroppen och bilder var ett led i bevisföringen av nya upptäckter. Och då blev bildframställning ett avgörande verktyg. En del forskare samarbetade med konstnärer och andra utvecklades själva till skickliga konstnärer. Ett exempel är Santiago Ramón y Cajal, en spansk professor i anatomi som även var en duktig illustratör. Han arbetade fram metoder för att kunna undersöka och visualisera den tredimensionella strukturen av nervceller i hjärnan och fick Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1906.
I min egen forskning försöker jag ta reda på vilken roll bilder spelade för kunskapsutvecklingen inom anatomi på den här tiden. Det är inspirerande och roligt att krocka sitt medvetande mot äldre tiders sätt att tänka, att ha närkontakt med historiska böcker, föremål och bilder. Och det är nödvändigt för att förstå vår historia, utan den förståelsen kan vi inte fatta kloka beslut om framtiden. Därför är det viktigt att bevara och tillgängliggöra medicinhistoriska Hagströmerbiblioteket med dess samlingar.
Bildframställning är än i dag en nödvändig del av forskningen och forskningskommunikationen. Konstnärer och forskare kan ha olika drivkrafter men det finns också likheter: Båda utforskar vår värld och vår plats i den. En dedikerad forskare dyker likt en dedikerad konstnär ner i en fråga och kommer sedan upp igen och kommunicerar den med andra.”
”Bägge hjärnhalvorna ska stimuleras”
Namn: Anna Nordlander
Titel: Forskare vid institutionen för laboratoriemedicin, Karolinska Institutet och infektionsläkare vid Karolinska Universitetssjukhuset. Initiativtagare till och en av grundarna av Kroppens hus.
Forskar om: Cellterapi mot virusinfektioner hos stamcellstranplanterade.
”Som läkare och forskare har jag ofta fått frågor från släkt och vänner om sjukdomar och om hur kroppen fungerar. Samtidigt har jag känt en frustration över att vi läkare och forskare tar vid först när problemen uppstår, vi jobbar sällan förebyggande. Jag tänkte att mer kunskap om hur man kan ta hand om sin hälsa kunde göra stor nytta och fick idén till Kroppens hus.
Här träffas nyfikna barn och poeter, patienter, skådespelare, läkare, forskare och konstnärer för att samtala och skapa. Jag tror att om man blir drabbad på ett sätt som känns i hjärtat eller magen – då vill man veta mer. Konsten kan hjälpa till att öppna sinnena för de där känslorna som i sin tur
möjliggör engagerade snack om kroppen. Jag tror också att skapande och interaktivitet ger mer bestående kunskap. Vi ordnar till exempel live-samtal med forskare, medicinsk konstverkstad där man kan skapa kroppsrelaterade konstverk och vi samarbetar med Svärmen som iscensätter en vandringsteater kring evigt liv. Vi har även skapat interaktiva konstinstallationer som lockar till samtal och tankar.
Forskning stimuleras precis som konsten av nyfikenhet och är också en kreativ syssla. Men mycket kunskap och nya forskningsresultat når inte utanför forskarsamhället. Med konst kan vi berätta om medicin, hälsa och forskningsrön på ett mer tillgängligt och lustfyllt sätt. Det är två världar som inte så ofta förenas. Vi vill skapa en rolig, inspirerade, öppen miljö utan så mycket pekpinnar. Bägge hjärnhalvorna ska stimuleras!”
”Målandet ger mig nya perspektiv på vetenskapen”
Namn: Ina Schuppe Koistinen
Titel: Docent vid institutionen för mikrobiologi, tumör- och cellbiologi, Karolinska Institutet. Akvarellkonstnär.
Forskar om: Mikrobiotans betydelse för kvinnors hälsa och fertilitet.Följ forskningen via FemBiome på Instagram.
”Jag har alltid målat. Som doktorand arbetade jag med mikroskopi och satt många timmar och tittade på vackra fluorescerande celler och det var då jag blev inspirerad att börja måla vetenskapliga bilder. Sedan dess har jag ofta målat sådant jag forskar om, till exempel graviditet och foster eller olika celltyper. Vårt labb börjar nu likna ett konstgalleri och vi använder mina bilder i föredrag, på sociala medier och i rekryteringen av patienter.
För mig är målandet ett alternativt sätt att fokusera på aktuella forskningsfrågor. Bilden blir en tolkning av ämnet, jag frågar mig vad som är viktigt, vad jag vill förmedla och det hjälper mig även i den vetenskapliga tankeprocessen. Ofta lägger jag bilden på golvet och vrider och vänder på den och frågar mig vad som blev bra och vad som blev dåligt. Sättet att tänka tar jag sedan med mig in i det vetenskapliga arbetet där vi också behöver titta på data från olika perspektiv.
Men det mest givande med målandet är känslan av flow, när man blir så absorberad av det man gör att man glömmer tid och rum. Den där kreativa lättheten kan jag också uppleva i mitt arbete som forskare men det är mycket mer sällan. Forskning är ju mer långsiktigt, man måste ha tålamod innan man får se resultatet. När man målar syns resultatet direkt. Det är också så skönt att bara koppla bort hjärnan och låta inspirationen och händerna arbeta. Ateljén blir som en tillflyktsort dit problem och orostankar inte når.”