Brister i skolans stöd till elever med autism och adhd diskuterades i riksdagen
Utbildningsutskottets rapport om skolgång och studieresultat för elever med adhd och autism presenterades vid ett öppet sammanträde i riksdagen den 31 mars. Sven Bölte, professor i barn- och ungdomspsykiatrisk vetenskap vid Karolinska Institutet var inbjuden för att kommentera rapporten.
Enligt rapporten utgör elever med adhd och/eller autism 13,5 procent av elevgruppen, och de uppnår både sämre studieresultat och lägre grad av gymnasiebehörighet än andra elever. Samtidigt visar rapporten att dessa elever har goda möjligheter att lyckas när rätt stöd ges. Det är en problematik som har varit känd länge, konstaterar Sven Bölte, som också leder kunskapscentret KIND (Center of Neurodevelopmental Disorders at Karolinska Institutet).
– Trots att vi länge har känt till och diskuterat problemen så har många skolor ännu inte tillräckligt inkluderande undervisning, säger han.
Sven Bölte menar att det finns en vilja hos både beslutsfattare och skolor att förbättra situationen, men flera hinder bromsar utvecklingen.
– Rekommendationer och riktlinjer pekar ofta på insatser som få skolor i praktiken har tillgång till. Skolor förväntas arbeta inkluderande utan rätt förutsättningar. Min förhoppning är att kunskapen från alla rapporter, riktlinjer och utredningar samordnas, och att vi kan gå vidare till implementering och uppföljning, säger Sven.
Under sammanträdet lyfte han även behovet av återkommande uppföljningar av skolors inkluderingsnivåer, kontinuerlig kompetensutveckling för personal samt användning av evidensbaserade program. Han menade att bemötandeprinciper bör ingå i lärarutbildningen och att stöd ska ges utifrån behov snarare än diagnos.
Nationell strategi
I sitt tal lyfte Sven Bölte behovet av återkommande och publik uppföljning av skolors inkluderingsnivåer, kontinuerlig kompetensutveckling för personal samt användning av evidensbaserade program. Han menade att inkluderande bemötandeprinciper bör ingå i lärarutbildningen och att stöd ska ges utifrån befintliga behov oberoende av diagnos. Han tog också upp tanken om en nationell strategi som ett verktyg för att komma vidare i arbetet.
– Jag menar att någon form av nationell strategi eller plan behövs för att skapa likvärdighet och säkerställa att såväl skolor som elever får tillgång till de metoder och den kompetens som krävs. En sådan strategi får inte bli ännu en pappersprodukt, utan bör innefatta tydliga mål, krav på implementering och systematisk uppföljning på hög, politisk nivå, till exempel i form av årlig avrapportering till riksdagen.
Forskning visar på fungerande metoder
Utbildningsutskottets rapport lyfter fram tre olika exempelskolor som genom olika arbetssätt lyckats relativt väl gällande skolresultat för elever med adhd och autism. Genom forskning vet vi också en hel del om vad som förbättrar förutsättningarna att lyckas i skolan även med autism eller adhd.
– Man ser att insatser som "peer-mentoring"-program, samskapade lösningar mellan vårdnadshavare, elev och skola, anpassade pedagogiska principer och färdighetsträning genom evidensbaserade program gör stor skillnad för såväl elever som skolklimat, säger Sven Bölte.
Vid KIND har flera metoder och instrument utvecklats. Metoden SKOLKONTAKT har visat sig stärka elevers sociala färdigheter, minska skolfrånvaro och bidra till ett mer positivt klimat på skolor. Ett annat exempel är APERS, ett instrument för att systematiskt utvärdera och utveckla lärmiljöer för barn och elever med autism i förskola och grundskola. Man har också tagit fram verktyget INCLUSIO för att skolpersonal på ett systematiskt sätt ska kunna kartlägga arbetet med inkludering för elever med utvecklingsneurologiska funktionsnedsättningar som autism och adhd.
– Kunskapen och metoderna finns, både de som kommer från oss och många andra. Nu behöver vi bygga strukturer som gör att de faktiskt kommer eleverna till del, säger Sven Bölte.