Forskning visar olika syn på tysta applåder och språkbruk om autism
Tysta applåder, så kallade ”jazz hands”, sprids snabbt som ett sätt att göra evenemang mer inkluderande för exempelvis autistiska personer. En studie från Karolinska Institutet visar att personer både med och utan diagnos i stort är positiva till åtgärden, även om åsikterna varierar. Studien undersökte även språkpreferenser, och många deltagare uppgav att det inte spelade någon större roll om man sa ”autistisk person” eller ”person med autism”.
Tysta applåder införs ofta för att skapa en lugnare ljudmiljö och minska belastningen för ljudkänsliga personer. Men hur upplevs åtgärden i praktiken, och bidrar den verkligen till ökad inkludering?
– Det är glädjande att många är positiva till initiativ som syftar till att främja inkludering, säger professor Sven Bölte, föreståndare för KIND (Center of Neurodevelopmental Disorders at Karolinska Institutet). Samtidigt är tysta applåder ett exempel på åtgärder som får stor spridning utan att vi vet om det faktiskt hjälper gruppen det är tänkt att vara inkluderande för.
Forskarna bestämde sig för att ta reda på hur det låg till och studien är nu publicerad i Scandinavian Journal of Child and Adolescent Psychiatry and Psychology.
Så upplevs tysta applåder
För att undersöka hur tysta applåder upplevs genomförde forskarna en internationell enkätstudie med 626 deltagare från 24 länder, varav 389 identifierade sig som neurodivergenta och 237 som neurotypiska. Bland de neurodivergenta var autism och adhd de vanligaste diagnoserna.
Deltagarna fick bedöma både tyst applåd och traditionell applåd samt beskriva sina upplevelser i fritextsvar. Många uppfattade tysta applåder som ett mer behagligt och lugnt sätt att visa uppskattning. Samtidigt upplevde flera att tyst applåd är mindre belönande, eftersom ljudliga applåder kan ge energi och positiv feedback. En person skrev exempelvis: ”Applåder är förutsägbara och därför inte lika stressande som andra höga ljud. […] Höga applåder är också ett sätt att släppa ut eventuella tics och få utlopp för fysisk energi.”
Kvalitativa svar visade också att vissa deltagare stim‑klappar och behöver kunna klappa för att hantera sin energi. Andra beskrev tysta applåder som visuellt överväldigande, eller svåra att uppfatta för personer med synnedsättning.
Sammanfattningsvis visade resultaten att autistiska deltagare i genomsnitt var något mer positiva till tysta applåder än andra grupper. Forskarna menar att detta kan hänga ihop med auditiv känslighet och en större förankring i neurodiversitetsperspektivet. Samtidigt varierade upplevelserna stort även inom den autistiska gruppen.
Autistisk eller person med autism?
En del av studien undersökte också deltagarnas språkpreferenser. Bland de neurodivergenta deltagarna föredrog:
• 38,6 procent identitet först (”autistisk person”),
• 19,8 procent person först (”person med autism”),
• 41,6 procent uppgav att de inte hade någon tydlig preferens.
– Det här är en fråga som engagerar. I sociala medier ser man inlägg som tydligt förespråkar det ena eller det andra alternativet. Samtidigt möter jag många autistiska personer som inte tycker att det spelar så stor roll. Det visar att även språkbruk kring neurodiversitet är mångfacetterat och inte alltid går att förenkla till en enda norm, säger Sven Bölte.
– Både när det gäller språkbruk och tysta applåder såg vi en stor variation av åsikter hos personer med adhd, autistiska och neurotypiska deltagare. Det visar att det inte finns ett rätt sätt som passar alla. Tillgänglighetslösningar bör anpassas från fall till fall och utformas i dialog med dem som anpassningarna är tänkta för. Åtgärder som tysta applåder kan absolut vara positiva, men bör inte införas slentrianmässigt vid alla tillfällen, säger Sven Bölte.
Studien finansierades inte av externa forskningsmedel, och genomfördes i samarbete mellan Karolinska Institutet, La Trobe University i Australien och Region Stockholm.
Publikation
“Diversity-Friendly Initiatives: Substance or Show? The Case of Silent Clapping”, Black MH, Bölte S. Scandinavian Journal of Child and Adolescent Psychiatry and Psychology, online 18 december 2025. doi: 10.2478/sjcapp-2025-0014.