Behandling mot kronisk lymfatisk leukemi kan påverka immunförsvaret långsiktigt
Behandling med så kallade BTK hämmare har förbättrat prognosen för personer med kronisk lymfatisk leukemi. Samtidigt påverkar läkemedlen immunförsvaret och kan ge biverkningar över tid. Det visar en ny doktorsavhandling från Karolinska Institutet.
Under de senaste åren har behandlingen av kronisk lymfatisk leukemi (KLL) förändrats genom läkemedel som kallas BTK‑hämmare. De är riktade läkemedel som påverkar signaler som leukemiceller behöver för att överleva och föröka sig. Till gruppen hör bland annat ibrutinib, acalabrutinib och zanubrutinib. Behandlingen kan ofta hålla sjukdomen under kontroll under lång tid, men ges vanligen kontinuerligt, vilket gör biverkningar och långsiktiga effekter viktiga att förstå.
I sin avhandling har Maria Andersson, doktorand vid institutionen för onkologi‑patologi, undersökt hur behandling med BTK‑hämmare påverkar personer med KLL, med särskilt fokus på biverkningar, immunförsvar och långtidseffekter. Arbetet bygger på fyra studier som belyser både kliniska och biologiska aspekter av behandlingen.
Vi bad Maria Andersson att berätta mer om sin avhandling:
Vilka är de viktigaste resultaten?
– Vi såg att biverkningar som förmaksflimmer och blödningar är vanliga vid långtidsbehandling med ibrutinib i klinisk vardag och att biverkningar är den vanligaste orsaken till dosreduktion eller behandlingsavbrott.
Vi såg också att patienter som behandlades med BTK‑hämmare bildade färre antikroppar efter upprepade vaccinationer mot covid‑19, medan T‑cellssvaret verkade vara bättre bevarat. Analyserna visade samtidigt att behandlingen påverkar immunförsvaret över tid och att det inte helt återgår till ett normalt tillstånd.
Dessutom såg vi att patienter kunde göra planerade pauser i behandlingen och få effekt igen när behandlingen återstartas.
Hur kan den kunskapen hjälpa människor med kronisk lymfatisk leukemi?
– Förhoppningen är att resultaten kan bidra till en mer nyanserad och individanpassad behandling av patienter med KLL. Genom att bättre förstå långtidsbiverkningar, nedsatt vaccinsvar och ofullständig immunologisk återhämtning kan vi på sikt bli bättre på att följa patienter, förebygga komplikationer och välja rätt behandlingsstrategi.
Resultaten pekar också på att det inte alltid räcker att bara bedöma hur väl leukemin kontrolleras. Vi behöver även förstå hur behandlingen påverkar immunsystemet, infektionsskyddet och patientens möjlighet att stå kvar på behandling över tid. Det kan i framtiden bidra till säkrare och mer anpassad behandling för patienter med KLL.
Vilka är dina framtida ambitioner?
– Efter disputationen vill jag fortsätta kombinera mitt kliniska arbete som hematolog med forskning.I mötet med patienter uppstår ofta frågor som jag vill förstå bättre, och forskningen ger möjlighet att undersöka dem vidare. Jag är särskilt intresserad av kliniska studier och vill framöver arbeta som prövare och huvudansvarig forskare.