Seminarium om situationen i Gaza: “Acceptera aldrig att detta blir normaliserat”
”Vad vi såg i Gaza” – var namnet på ett seminarium som Centrum för hälsokriser och forskargruppen Global katastrofmedicin – hälsobehov och insatser arrangerade den 21 april. Och det handlade just om det. Tre personer, som alla nyligen har arbetat med humanitär hälso- och sjukvård i Gaza, delade med sig av sina erfarenheter och besvarade de många frågor som den engagerade publiken ställde. Deras avslutande ord, att aldrig acceptera att en situation som denna normaliseras, ekade i salen efteråt.
Centrumet och forskargruppen anordnade seminariet för att uppmärksamma den allvarliga hälso- och sjukvårdssituationen i Gaza, konsekvenserna av de upprepade attackerna mot hälso- och sjukvården samt vad följderna blir av att förstöra ett helt hälso- och sjukvårdssystem. Attacker mot hälso- och sjukvården och risken med att de normaliseras, utan hänsyn till internationell rätt på området, är en fråga som de har tagit upp upprepade gånger, ofta i samarbete med andra, i samband med olika konflikter under de senaste åren.
På seminariet berättade personer som arbetar, eller nyligen har arbetat, i Gaza om sina upplevelser. Samtalet modererades av Märit Halmin, anestesiolog som själv nyligen har arbetat i Gaza, och som är expertkoordinator på Centrum för hälsokriser och anknuten forskare i forskargruppen. Över 85 personer, varav många var studenter vid KI, var på plats i föreläsningssalen Andreas Vesalius för att lyssna och ställa frågor.
Hundratals attacker mot hälso- och sjukvård
Luca Pigozzi, akutläkare, har arbetat som samordnare och därefter teamledare för WHO:s akutsjukvårdsteam i Gaza sedan 2024. Han hade kommit från Gaza till KI för att föreläsa och delta i seminariet. Han är även doktorand vid universitetet i Oviedo, och innan han började arbeta i Gaza har han under det senaste decenniet varit verksam i flera komplexa krissituationer runt om i världen. Han beskrev ett hälso- och sjukvårdssystem i Gaza, och i synnerhet de människor som arbetar inom det, som har utsatts för en oöverträffad påfrestning, men som samtidigt inte ger upp.
I sin presentation lyfte han de upprepade attackerna mot sjukvården i Gaza. Enligt officiella siffror från WHO har det skett 931 attacker mot sjukvården, vilket har resulterat i över 2 000 direkt skadade.
– Attacker mot hälso- och sjukvården utgör ett stort hinder för vårdinsatserna. Det gör även bristen på tillträdesvägar för hjälpinsatser och den bräckliga vapenvilan, som dessutom upprepade gånger bryts, berättade Luca.
Attacker får stora konsekvenser
Attackerna slår inte bara direkt mot hälso- och sjukvården – i Gaza har till exempel över 300 vårdpersonal och 70 patienter frihetsberövats – utan utsätter också vårdpersonalen för en enorm press. Något som de två andra paneldeltagarna på seminariet, Martina Gustavsson och Buster Sandgren, kunde berätta om, efter att ha upplevt det på nära håll.
Martina Gustavsson är sjuksköterska och arbetar som postdoktor vid Institutionen för global folkhälsa. När hon arbetade i Gaza över jul och nyår samarbetade hon nära med lokala kollegor där. Hon berättade om hur konflikten och attackerna mot hälso- och sjukvården hade påverkat hennes palestinska kollegor:
– Utan vårdpersonal går det inte att göra någonting. Men vi måste vara medvetna om den enorma press och de dagliga etiska utmaningar som de arbetar under, både på grund av den ständiga bristen på resurser och begränsningarna inom hälso- och sjukvården, men också för att de själva måste hantera sina egna krigsupplevelser.
Viktigt att inte normalisera
Buster Sandgren, ortopedkirurg, som även han arbetade i Gaza under jul och nyår 2025, har jobbat i regionen tidigare och underströk den skarpa kontrasten mellan Gazas tidigare välfungerande hälso- och sjukvårdssystem med högkompetent personal – det som fanns före kriget – och den förödelse som de senaste årens attacker har lett till.
Seminariet avslutades med en frågestund som behandlade allt från att förhandla om att få tillgång till att utföra humanitärt arbete till vikten av att prioritera personal, inte bara materiella resurser, i beredskapen och hanteringen av en humanitär kris. Den sista frågan var: vad vi alla kan göra för att hjälpa till. De tre medverkandena betonade att det är viktigt att inte normalisera den förstörelse av, och de attacker mot hälso- och sjukvårdssystemet, som de sett i Gaza.