Publicerad: 2022-09-28 08:11 | Uppdaterad: 2022-10-17 16:39

Vetenskaplig utmaning att mäta ojämlikheter i hälsa

Matteo Bottai, forskare vid KI, liknar en metod för att mäta ojämlik hälsa med spelet Master mind. Illustration av Sam Brewster.

Hur räknar man egentligen på jämlikhet i hälsa? Forskarna Emelie Agardh och Matteo Bottai vid Karolinska Institutet söker nya metodologiska vägar, bland annat inspirerade av spelet Master mind. Läs en artikelserie från tidningen Medicinsk Vetenskap.

Emilie Agardh, senior forskare vid institutionen för global folkhälsa. Foto: Ida Rutström.

Hon och hennes kollegor ska använda sig av den metod som nyttjas i det internationella samarbetet Global Burden of Diseases, GBD. Där finns redan gjorda skattningar av sjukdomsbördan för 315 olika diagnoser, allt framräknat enligt en metod som har vuxit fram inom GBD. Begreppen som används är förlorade levnadsår (YLL) och förlorade år på grund av funktionsnedsättning eller sjukdom (YLD). De vägs samman till DALY som är måttet på sjukdomsbörda.

Forskarna ska dela in den svenska befolkningen i tre eller fyra grupper utifrån socioekonomisk status. Därefter ska de via hälsoregister och vetenskaplig litteratur se vilka diagnoser som förekommer i de olika grupperna – och därefter ska sjukdomsbördan för dessa diagnoser räknas samman. Sjukdomarna kommer kunna rangordnas, så man kan se hur mycket sjukdomsbörda till exempel hudcancer genererar i förhållande till depression – per socioekonomisk grupp.

– Vi tänker oss att det här kommer att öka kunskapen om vilka sjukdomar som orsakas av ojämlikhet. Vi kommer kunna ge en bild av hur det ser ut just nu, men vi kommer också kunna visa hur den totala sjukdomsbördan har förändrats över tid i grupper med olika socioekonomisk status, säger Emilie Agardh.

En som tagit metodutvecklingen ännu ett steg längre är Matteo Bottai, professor och chef för enheten för biostatistik vid Institutet för miljömedicin (IMM), Karolinska Institutet. Han har funderat ut en helt ny metod för att väga samma information som finns i redan befintliga källor, enligt hypotesen mer rättvisande än till exempel meta-analyser.

Matteo Bottai, professor och chef för enheten för biostatistik. Foto: Stefan Zimmerman.

– I dag är det svårt att slå samman kunskap från olika håll till ett tydligt resultat som går att använda för politiker eller myndigheter eller andra när de ska fatta beslut. Den metod vi har tagit fram gör det möjligt att väga samman befintlig kunskap från mycket olika håll, säger Matteo Bottai.

Han liknar sin metod vid spelet Master Mind, som går ut på att en person ska välja ut ett antal pjäser av olika färger och skapa en hemlig färgkod som den andra spelaren ska sedan försöka knäcka. Efter varje gissning får den som vill komma på koden veta hur många pjäser som av rätt färg och på rätt plats, alternativt av rätt färg men på fel plats.

– Varje gissning ger lite information som i sig inte räcker för att knäcka koden, men när man lägger ihop alla gissningarna går den att komma åt, säger Matteo Bottai.

I liknelsen med hans metod är varje gissning en uppsättning data, som kan vara av helt olika slag. Studier där en grupp människor följts över tid kan ingå tillsammans med bakåtblickande registerstudier. Man kan också lägga till basfakta som könsfördelning, vilka inkomster personer har i ett specifikt geografiskt område eller hur många som röker. Det går också att väga in relevant information hämtad ur helt andra studier, till exempel kunskap om vad rökning spelar för roll i det specifika sammanhanget – det är en riskfaktor av olika betydelse för olika sjukdomar. Bredden av information som går att väga samman gör att det här upplägget skiljer sig från till exempel meta-analyser, där de studier som ingår behöver vara ganska lika varandra i metod, urval och frågeställning.

– Det går att mata in i princip vilken information som helst. Varje ny inmatning kan liknas vid en ny gissning i Master Mind – i sig otillräcklig för att ge en helhetsbild, men tillsammans med annan information tillräcklig för att ge ett svar på det man frågar efter, säger Matteo Bottai.

Han kallar upplägget för the heterogeneous method, förkortat the HS method och betonar att den fortfarande är under utveckling. Som ett led i utvecklingen har en student vid matematiska institutionen vid Stockholms universitet skrivit sin masteruppsats om metoden.

Men redan nu är HS-metoden efterfrågad. Den prövas i en pilotstudie som görs vid USA:s miljöskyddsmyndighet EPA. Där är frågeställning är huruvida bekämpningsmedlet Parakvat bör förbjudas eller inte.

– Beslutsfattare behöver hjälp att nyttja befintlig kunskap på ett sätt som mynnar ut i ett tydligt ja- eller nejsvar, säger Matteo Bottai.