Jiloan Hamad: ”Fotbollen har gett mig nya möjligheter”

Berättat för: Annika Lund, Medicinsk Vetenskap nr 3 2022 | Tema: Jämlik hälsa

”Min familj kommer från irakiska Kurdistan och min pappa stred mot Saddam Hussein med den kurdiska motståndsrörelsen. Min familj flydde 1990 när min storasyster var ett år och min mamma var gravid med mig.  

Vi kom till Sverige 1992. När jag började förskoleklass såg min lärare, Anders Sundell, att jag spelade fotboll varenda rast. Han drev på för att jag skulle få komma med i ett fotbollslag och det blev BK Forward. 

Utan honom hade jag inte kunnat leva på fotbollen som jag gör i dag. Mina föräldrar kände inte till att det fanns organiserad idrott för sexåringar och min pappas svenska var inte tillräckligt bra för att han skulle kunna ta de kontakter som behövdes.  

Mina föräldrar slet för att få ihop pengar till medlemsavgifter, fotbollsskor och utgifter vid turneringar. Ibland var det tydligt att många i laget hade fattiga familjer. Vi fick till exempel avstå från vissa turneringar, som Gothia Cup, för det kostade pengar. Då tömdes deltagarlistan snabbt tills vi var för få för att åka.  

De eldsjälar som finns inom idrotten betyder så mycket för unga människor i utsatta områden. De kan vara motpoler till droger och kriminalitet. Jag har många gånger tänkt att samhället borde se de här människorna och bekräfta dem mer än i dag. 

Syftet med den icke vinstdrivande organisationen Generation Pep är att skapa gemenskap och glädje inför idrott. Jag vill att alla ska veta att de kan prestera bättre i skolan om de är fysiskt aktiva så det föreläser jag om i skolor. Jag ordnar också utmaningar på sociala medier, där man kanske ska toucha en boll så många gånger som möjligt på en halv minut. En sådan utmaning sprider sig viralt som en löpeld och skapar träningsglädje.”