Vår kunskap om hur saker hänger ihop driver innovation
Vår förmåga att uppfinna nytt bygger inte på slump utan på en inre förståelse för hur världen fungerar. Det visar en ny studie från Karolinska Institutet och Vrije Universiteit Amsterdam, publicerad i tidskriften PNAS.
Vad är det som gör människan så skicklig på att skapa nya idéer och tekniker? Enligt den nya studien spelar en ofta förbisedd kognitiv förmåga en avgörande roll: vår semantiska kunskap, alltså vår förståelse för hur saker hänger ihop och vad den kunskapen kan användas till.
I den här studien deltog över 1 200 personer i ett datorspel där målet var att skapa nya “uppfinningar” genom att kombinera olika föremål. Vissa deltagare arbetade med välkända objekt, som stenar och grenar, medan andra fick exakt samma uppgift men med abstrakta symboler utan tydlig betydelse.
Resultatet var tydligt. När deltagarna kunde använda sin semantiska kunskap blev de betydligt bättre på att hitta fungerande kombinationer. Utan denna kunskap presterade de däremot inte bättre än ett slumpmässigt datorprogram. Det gällde även när de hade tillgång till socialt lärande – alltså möjligheten att se vad andra i gruppen hade lyckats med.
Kognitiv verktygslåda
– Semantisk kunskap är vår kognitiva verktygslåda. Den hjälper oss att förstå vad som kan fungera ihop, säger Björn Lindström, forskare vid institutionen för klinisk neurovetenskap vid Karolinska Institutet.
Forskarna visar också att denna kunskap samverkar med socialt lärande – vår förmåga att ta till oss andras idéer. Den kombinationen visade sig vara särskilt kraftfull: grupper med tillgång till både semantisk kunskap och socialt lärande gjorde ungefär dubbelt så många unika uppfinningar som grupper som bara hade tillgång till socialt lärande. Tillsammans gör de här förutsättningarna att innovation inte bara sprids, utan också utvecklas och byggs vidare över generationer.
Studien bygger både på en datormodell av kulturell utveckling och på experiment med människor. I modellen kunde virtuella individer antingen kombinera objekt slumpmässigt eller använda en intern “kunskapskarta” över hur saker relaterar till varandra. Precis som i experimentet visade det sig att tillgång till sådan kunskap kraftigt ökade innovationsförmågan.
Förståelse för hur världen fungerar
Enligt forskarna pekar resultaten på att tidigare generationer för vidare något mer, och minst lika viktigt som nya uppfinningar, till de efterkommande; en förståelse för hur världen fungerar.
– Utan den verktygslådan skulle mänsklig innovation helt bero på slumpmässigt gissande, oavsett hur motiverade vi är eller hur mycket vi kan lära av varandra. Resultaten berör grundläggande frågor som vad kreativitet är, hur kunskap överförs mellan generationer och vad som egentligen gör människan unik som innovatör, säger Björn Lindström.
Nästa steg i forskningen blir att undersöka hur semantisk kunskap fungerar i mer komplexa och verkliga sammanhang och hur den faktiskt också ibland kan stå i vägen för nya, oväntade lösningar. Starka semantiska förväntningar kan nämligen också fungera som skygglappar – och kan hindra oss från att se lösningar som tycks bryta mot sunt förnuft. Forskningen genomfördes i nära samarbete mellan forskare vid Karolinska Institutet och Vrije Universiteit Amsterdam och finansierades av ERC och Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse. Forskarna har inte uppgett några intressekonflikter.
Publikation
”Semantic knowledge guides innovation and drives cultural evolution”, Anil Yaman, Shen Tian, Björn Lindström, PNAS, online 26 maj 2026, doi: 10.1073/pnas.2530750123.