Erfarenheter av arbete i katastrofer utomlands stärker beredskap på hemmaplan
Steget mellan att arbeta på Gotland och i Afghanistan kan synas långt, men för narkosläkaren Anders Mattsson kan det snart bli verklighet. Blir det så är det inte hans första utlandsuppdrag. Det är ett sätt att arbeta som han upplever ger ett kompetensutbyte åt båda hållen, vilket också ligger helt i linje med Centrum för hälsokrisers arbete och inte minst tanken bakom uppdragsutbildningen Anestesi och vård av kritiskt sjuka med begränsade resurser.
Till vardags är Anders Mattson narkosläkare på Visby lasarett. Men sjukhuset i ringmursstaden har inte varit hans enda arbetsplats genom åren. Tvärtom, listan på länder och platser där han arbetat, på uppdrag av Världshälsoorganisationen och andra, är lång, från Zambia och Kenya, till Bangladesh. Nu ska han eventuellt åka på uppdrag till Afghanistan för Läkare Utan gränser. Därför har han, tillsammans med 19 andra narkos- och intensivvårdsläkare och sjuksköterskor från hela världen, under vecka 21 varit på Karolinska Institutet och gått kursen Anestesi och vård av kritiskt sjuka med begränsade resurser. Det är en uppdragsutbildning framtagen Centrum för hälsokriser, i samarbete med Läkare Utan Gränser, och finansierad av Familjen Kamprads stiftelse.
– Vi är alla yrkeserfarna personer, så det handlar inte om att vi ska lära oss hur många milligram av det ena eller det andra, utan snarare om hur sjukdomspanorama ser ut på olika platser i världen. Och inte minst har vi analyserat etiska dilemma som du ställs inför när du arbetar i katastrofer eller i områden där resurserna generellt är begränsade, som det är i fattiga och konfliktdrabbade delar av världen. I det är gruppdiskussioner och interkollegialt utbyte som vi haft på den här kursen ovärderligt, berättar Anders.
Vi kan göra på andra sätt
Just erfarenheten av att ha arbetat med begränsade resurser och att ha varit tvungen att lösa problem på nya sätt tycker Anders har gett honom både kunskaper och ett synssätt som han tar med sig i arbetet i Sverige.
– Jag arbetade till exempel på uppdrag utomlands under covid-19-pandemin och av den akuta läkemedelsbrist som uppstod då lärde jag mig att använda andra läkemedel än de som skulle vara första hands alternativen i Sverige. Det var en bra erfarenhet att ha med sig hem, att kunna vara lugn och säga till kollegor, ”vi kan använda det här istället. Vi löser det, trots att det är brist på något”. I Sverige är vi ibland oerhört studieledda, vi vet vad som funkar bäst och vi gör som vi alltid gör, men i en kris eller katastrof är det kanske inte möjligt, och då måste vi kunna göra på andra sätt, berättar han.
Det faktum att han arbetar just på Gotland, ett område som på många sätt ställer om extra mycket för att möta en förändrad geopolitiskkontext och behovet av ökad beredskap, tycker han också spelar in.
– På Gotland är vi isolerade. Vi kan inte alltid förflytta en patient till ett annat, kanske mer specialiserat, sjukhus. Vi måste kunna klara oss lite själva, både till vardags och i kris. Och där tar jag mig mycket kunskap jag har från mina utlandsuppdrag in i övningar och liknande som vi har i Visby för att vara beredda på att hantera den situationen vi kan riskera att hamna i, fortsätter Anders.
Erfarenheter från utlandsuppdrag ska kunna bidra till beredskap
Att erfarenheter från arbete i kriser och katastrofer utomlands ska kunna bidra till svensk beredskap, både på ett individuellt plan, som hos Anders, och ett mer strukturellt plan, är en pågående, långsiktig satsning som Centrum för hälsokriser har. Den korsbefruktning av erfarenheter och kunnande som det blir när hälso- och sjukvårdspersonal från hela världen träffas, likt på kursen Anestesi med begränsade resurser-kursen, är ett led i det.
Kursen är nu avslutad, men planeras återkomma nästa år. Du kan läsa mer om den, och andra utbildningar som centrumet bedriver inom sin Hälsokrisakademi, på deras webbsida.