Ny avhandling undersöker hur äldre personers användning av vardagsteknik påverkar delaktighet i det dagliga livet

Min avhandling handlar om vardagstekniker (tex biljettautomater, smarta telefoner och internetbank) som vi alla behöver använda och som förändrar våra dagliga liv både hemma och ute i samhället. Dessa vardagstekniker är för många personer ett stöd i vardagen men för vissa kan de innebära en utmaning. Avhandlingen fokuserar på äldre personer och särskilt de med en demenssjukdom, och undersöker deras användning av vardagsteknik och hur vardagsteknikanvändningen påverkar aspekter av delaktighet och inklusion i det dagliga livet.

Vilka är de viktigaste resultaten? 

Avhandlingen visar att användningen av vardagsteknik skiljer sig åt mellan olika kontexter: internationellt och geografiskt (stad/landsbygd) och mellan personliga förutsättningar (tex om en person har en demenssjukdom, lever ensam, är beroende att bilkörning, har tillgång till telekommunikations-infrastruktur av hög kvalitet). Dessa förutsättningar och hur de påverkade en persons användning av vardagsteknik visade sig inverka på personernas delaktighet utanför hemmet. Detta kunde både stabilisera, men också destabilisera och hota dagligt liv.

Hur kan den kunskapen komma människor till nytta/bidra till att förbättra människors hälsa? 

Dessa kunskaper är viktiga för att förbättra personers möjlighet att inkluderas i samhället och för fortsatt delaktighet i livet utanför hemmet, till exempel för att kunna handla, hantera bank- och hälso- och sjukvårdsärenden. För att åstadkomma förbättrad inklusion och delaktighet är det viktigt att vardagsteknik ses som en potentiell orsak till problem i vardagslivet mer än som en lösning av dessa problem. Att minska utmaningen från vardagstekniken och trycket på att använda den i samhället skulle kunna upprätthålla rättigheterna för delaktighet för äldre personer med och utan demens och bidra till samhälle som är bättre för alla.