Ny avhandling: Too much, too late? Drug prescribing for older people near the end of life

Min avhandling handlar om omfattningen av läkemedelsbehandlingar bland äldre personer som närmar sig livets slut. Det är en fråga som studeras i allt större utsträckning, eftersom det verkar som att äldre personer med allvarliga sjukdomar och dålig prognos inte sällan ordineras läkemedel som kan göra mer skada än nytta, eller fortsätter att få behandling som sannolikt inte hinner få effekt under deras återstående tid i livet.

Vilka är de viktigaste resultaten? 

För det första ökar antalet läkemedel som förskrivs till äldre personer markant under de sista månaderna av livet. Detta betingas inte bara av att man sätter in läkemedel för att lindra symptom, utan också av att man ofta fortsätter med förebyggande och sjukdomsbaserade behandlingar. För det andra är det inte främst äldre personer med oförutsägbara sjukdomsförlopp som driver på ökningen av antal läkemedel eller den fortsatta behandlingen med läkemedel med förebyggande effekter. Ett exempel är att patienter med maligna tumörsjukdomar (som tenderar att ha väldigt dåliga prognoser och en kliniskt tydlig slutfas) ofta fortsätter att få långtidsbehandlingar av kroniska sjukdomar ända till livets slut. För det tredje har vi utvecklat kliniska konsensusbaserade kriterier för att identifiera läkemedel som 'ofta adekvata', 'tvivelaktiga' och 'ofta inadekvata’ för användning bland personer 75 år och äldre med en förväntad återstående livslängd om 3 månader eller mindre. 

Hur kan denna nya kunskap bidra till förbättring av människors hälsa?

Resultaten från denna avhandling visar att en stor andel av äldre personer sannolikt är överbehandlade i slutet av livet, vilket utsätter dem för onödiga risker. Därför finns det ett behov av att integrera strategier för utsättning av läkemedel (deprescribing) med palliativ vård. I brist på god evidens från randomiserade kontrollerade studier och väldesignade observationsstudier, utgör våra kriterier ett viktigt steg framåt i de ansträngningar som nu görs internationellt för att rationalisera läkemedelsbehandlingen av äldre personer i livets slutskede. Det är viktigt att komma ihåg att utsättning av läkemedel i livets slutskede inte handlar om att neka äldre tillgång till behandlingar som kan vara till nytta för dem; det handlar istället om att undvika skadliga biverkningar, upprätthålla bästa möjliga livskvalitet trots tilltagande sjukdom och minimera förekomsten av negativa konsekvenser av läkemedel i den äldre personens vardag.

Vad är dina framtida planer?

Jag kommer att fortsätta forska. Jag fick nyligen ett stort forskningsanslag i Frankrike för att leda en multidiscipinär studie med fokus på effekterna av överbehandling på äldre cancerpatienters hälsa och livskvalitet. Detta projekt kommer att innebära mycket samarbete med kliniker och det ser jag mycket fram emot!