Ny avhandling om samspelet mellan amyloidbeta och autofagi vid Alzheimers sjukdom

Alzheimers sjukdom är den vanligaste formen av demens och orsakas av extracellulära ansamlingar av amyloidbeta i hjärnan. Autofagi är en oumbärlig cellulär städfunktion som är satt ur funktion in Alzheimers. Huvudfokus för min avhandling har varit att undersöka samspelet mellan amyloidbeta och autofagi.

Vilka är de viktigaste resultaten?

Vi upptäckte att musmodeller för Alzheimers uppvisar liknande förändringar i autofagin som ses i hjärnan hos Alzheimerpatienter. Vi kunde vidare visa genom att analysera ryggmärgsvätskan från dessa Alzheimer-musmodeller och jämföra resultaten med data från prekliniska Alzheimerpatienter att ett protein decorin ökar tidigt i sjukdomen, speciellt hos patienter med förändringar i choroideus plexus. Decorin skulle därför kunna vara en tidig biomarkör för Alzheimers. Dessutom visade det sig att decorin också aktiverade autofagin. I ett nästa steg tog vi bort autofagi-funktionen från nervcellerna i Alzheimer-musmodellerna, vilket ledde till att de extracellulära amyloidbeta-placken minskade och istället ansamlades amyloidbeta inuti nervcellerna. Dessa data visar att autofagin spelar en avgörande roll för metabolismen av amyloidbeta.

Hur kan den kunskapen komma människor till nytta/bidra till att förbättra människors hälsa? 

Den här nya kunskapen visar att autofagin spelar en viktig roll vid utvecklandet av Alzheimers och att autofagin skulle potentiellt kunna vara ett mål för en framtida behandling. Fyndet av den förändrade decorin-nivån i ryggmärgsvätskan tidigt i sjukdomsförloppet indikerar en potential som tidig biomarkör för en viss kategori av Alzheimers.

Vad kommer du att göra nu? Kommer du att fortsätta forska?

Mitt långsiktiga mål är att kunna kombinera forskning och klinik, för att överbrygga avståndet mellan dem när det gäller både diagnos och behandling. Jag planerar att fortsätta forskning på autofagi och möjligen dess roll inom cancer.