Läkaren och KI-forskaren Helena Nordenstedt frivillig i kampen mot ebola

I slutstriden mot ebola har det blivit svårare för Läkare utan gränser att hitta internationella hjälparbetare, eftersom de flesta redan varit i de drabbade områdena flera gånger. Men det finns de som ger sig iväg igen. Helena Nordenstedt är en av dem. Nyss åkte hon till Guinea där hon var med om att påbörja läkemedelsbehandling mot ebola.

I höstas gick Helena Nordenstedt den blixtinsatta KI-utbildningen för fältarbete i eboladrabbade områden. Så fort tvådagarskursen var slut åkte hon för att tjänstgöra i Liberia.

– Första gången jag gick in i högriskzonen på centret var det jätteläskigt och nervöst. Men väl på plats känner man att man har en roll att fylla, man hinner inte oroa sig. Känslan är ’det är vi mot viruset’ och det ger en sammanhållning som är svår att få till på annat sätt än i en akut kris, säger Helena Nordenstedt.

Efter uppdraget i Liberia har hon fortsatt att kombinera sina tjänster som ST-läkare på Danderyds sjukhus och som forskarassistent på institutionen för folkhälsovetenskap, där hon bland annat är ansvarig för KI-kursen Global hälsa.

Plötsligt kom ett nytt samtal

Men i början av augusti fick hon ett telefonsamtal från Läkare utan gränser. Kunde hon åka ner till Västafrika i morgon, denna gång till Guinea?

– Min spontana reaktion var att nej, det går inte, jag har fullt upp här hemma medpatienter och planeringen av en kurs. Sedan tänkte jag lite till och kom fram till att det jag gör här hemma inte kan vara viktigare, säger Helena Nordenstedt.

Inom två dygn var hon på plats i Guineas huvudstad Conakry. Nu som enda utländska läkare på ebolacentret Nongo. Helena Nordensteds kompetens som forskningsmeriterad kliniker var en tillgång för att kunna sätta igång behandlingen med Favipiravir, ett läkemedel som ännu inte är godkänt för att behandla ebola. Preliminära resultat har dock visat att Favipiravir sänker dödligheten i ebola från 30 till 15 procent hos dem med måttliga nivåer av viruset.

Läkare utan gränsers center Nongo är vad Helena Nordenstedt kallar för ett ”State of the Art- center”. Med bättre planerad design, övervakningsmöjligheter och framförallt ett eget laboratorium.

Vid tidpunkten för den här intervjun har hon bara varit hemma i tre dagar.

– För mig personligen var det jättegivande att se hur långt vi har kommit. I höstas när jag var i Liberia var det frustrerande att vi inte kunde göra mer för varje patient. Vi drömde om att kunna ge blodplasma från överlevare och sa ’tänk om vi åtminstone hade en blodtrycksmanschett’.

Ebolafallen har minskat

Ytterligare en stor skillnad från i höstas är att antalet ebolafall har minskat radikalt. Nongo hade 30 platser och under Helena Nordenstedts vistelse konstaterades cirka två fall i veckan. Även om ebolapatienterna är få, ska de sorteras ut från den ström av malariafall och tyfoidfeber som är mycket vanligt i Guinea. Båda sjukdomarna ger symtom som liknar dem vid insjuknandet i ebola. Det betyder att alla måste betraktas som ebolapatienter tills motsatsen är bevisad.

– En annan komplicerande faktor är att allt fler som läggs in nyligen har vaccinerats och det kan ge symtom som feber, led- och muskelvärk, precis som i en tidig fas av ebola, säger hon.

De sista patienterna kommer från de mest marginaliserade grupperna. Ryktesspridning, aggressioner och irrelevanta åtgärder är paradoxalt nog vanligare i det utdragna slutskedet, än under det mer kaotiska skedet av epidemin.

Ett sådant rykte är till exempel att vaccinet ger ebola eftersom det ges till nyligen identifierade kontakter, som redan från början har högre risk att insjukna de närmaste dagarna.

Vi har blivit överraskade förut.

Trots det ser Helena Nordenstedt optimistiskt på Västafrikas framtid när det gäller ebola.

– Just nu finns bara ett enda fall i Conakry, en trettonårig flicka. Hon kan vara det sista fallet i Guinea, men man kan vara långt ifrån säker – det är trots allt ebola det handlar om. Vi har blivit överraskade förut.

Förra veckan hittades viruset hos ett dödsfall i Sierra Leone i ett område som inte haft Ebola på ett halvår, och det gav i sin tur upphov till fem nya fall. Och i Liberia, som förklarades fritt i mars, insjuknade sex personer i juni.

– Det viktiga är att system och rutiner nu finns på plats och fungerar om nya utbrott blossar upp. Nu, till skillnad från tidigare, finns kunskapen i lokalsamhället och WHO är direkt på plats och vaccinerar alla som har varit i kontakt med den smittade och även de som har varit i kontakt med kontakterna, säger Helena Nordenstedt.

Text: Jenny Ryltenius

Foto: Gunnar Ask och Läkare utan gränser