Koloskopiscreening förhindrar inte tjock- och ändtarmscancer så väl som man tidigare förmodat

Den 10 oktober presenteras världens första randomiserade studie om koloskopiscreening för att förebygga tjock- och ändtarmscancer, under årets UEG-vecka i Wien. United European Gastroenterology Week är den ledande gastroenterologikongressen (mag-tarmsjukdomar) i Europa och samlar över 14 000 deltagare varje år.

– Tyvärr verkar koloskopi inte så effektivt för att förebygga tarmcancer som man tidigare trott. Enligt resultaten från vår studie är det kanske inte ens är bättre än avföringstester, säger Louise Emilsson, docent vid Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik), Karolinska Institutet och svensk huvudforskare för studien. 

Tidigare har experter antagit att screening med koloskopi för att förebygga tarmcancer har betydligt större effekt än screening med avföringstester. Avföringstester används idag för tarmcancerscreening i många länder, inklusive Sverige, medan andra länder har infört screening med koloskopi baserat på att forskare via observationsstudier och matematiska modeller uppskattat att upp till nio av tio fall av tarmcancer skulle kunna förebyggas med koloskopiscreening. Med avföringstester beräknas effekten vara två till tre fall av tio.

I NordICC-studien undersökte forskarna i hur stor grad koloskopiscreening faktiskt förhindrar tarmcancer. Sammanlagt fick 1,2 procent av de som inte randomiserades till screening diagnosen tjock- eller ändtarmscancer under de tio år som forskarna följde deltagarna, jämfört med 0,98 procent av dem som erbjöds screening.

– Det innebär att nya fall av tjock- och ändtarmscancer minskade med 18 procent bland deltagarna som erbjöds screening med koloskopi, säger Louise Emilsson. Vidare så krävdes 455 koloskopier för att förebygga ett fall av tarmcancer, vilket är en hög siffra för en såpass invasiv och kostsam åtgärd (en koloskopi kräver förberedelser i form av laxering eller s.k. tarmtömning, och en cirka 30-45 minuter lång undersökning av tarmen med en kamera som införs via ändtarmen). En annan viktig lärdom är att komplicerade modelleringsstudier alltid innebär en mängd antaganden och att det därför är oerhört viktigt att randomiserade studier genomförs innan man implementerar åtgärder och skapar nya riktlinjer.

Dödligheten i tarmcancer var också lägre än väntat i NordICC-studien. Bara tre av tusen dog i sjukdomen inom tio år, oavsett om de erbjöds screening eller inte, och det var alltså ingen signifikant skillnad mellan grupperna avseende dödlighet.

Det är mycket glädjande att dödligheten i tarmcancer generellt sett är låg i studien. Anledningen till detta är att behandlingsmöjligheterna har förbättrats avsevärt de senaste tio åren. Enligt Svenska Socialstyrelsens riktlinjer förväntas screening med avföringsprover ge en 15% reduktion av dödligheten. Även denna uppskattning är baserad på historiska data och effekten är sannolikt lägre idag, just eftersom den generella överlevnaden förbättrats avsevärt. Trots detta innebär NordICC-studiens resultat för svensk del en förstärkning av nuvarande riktlinjer från Socialstyrelsen, som föreskriver att tjocktarmscancerscreening med avföringsprover (inte koloskopi) bör erbjudas av hälso- och sjukvården.