KI-doktoranden reste till Addis Abeba för att delta i vården av covid-19-patienter
När KI-doktoranden och sjuksköterskan Martina Gustavsson anlände till Addis Abeba i Etiopien i september hade personalen vid stadens covid-sjukhus arbetat varje dag sedan april. Trötta och slitna vårdade de drygt 200 inlagda patienter. De hade inte träffat sina familjer på nästan fem månader. Ändå var de fast beslutna att fortsätta.
– Jag blev enormt imponerad av deras engagemang, säger Martina Gustavsson som forskar om moralisk stress vid institutionen för global folkhälsa vid Karolinska Institutet. Hon har tidigare erfarenhet av att arbeta utomlands med virala sjukdomar, bland annat från Kongo under ebolaepidemin, när hon arbetade på uppdrag av Läkare utan gränser.
I våras ledde hon projektet på KI med att ta fram covid-19-utbildningarna för svensk vårdpersonal.
I slutet av sommaren kom frågan om hon ville resa till Addis Abeba tillsammans med ett WHO-certifierat akutmedicinskt team (Emergency Medical Team, EMT) från Polen. Teamet är ett av flera som har certifierats av Världshälsoorganisationen, WHO, för att kunna bistå andra länder vid katastrofer, ett system som KI-professorn Johan von Schreeb, hjälpt till att bygga upp.
Reste på uppdrag av WHO
Etiopiens hälsodepartement hade bett WHO om assistans att utveckla covid-sjukhuset i Addis som byggts om från en konserthall i våras. Det polska teamet ansågs lämpade med tidigare erfarenhet från liknande uppdrag i Italien, Kirgizistan, Tadzjikistan, Libanon och Madagaskar. Nu fick de även med sig Martina Gustavsson och narkosläkaren Anders Mattson från Visby lasarett.
– Vårt uppdrag var att bedöma situationen på plats och se vilka förbättringsinsatser vi tillsammans med personalen kunde göra, framförallt på intensivvårdsavdelningen, berättar Martina Gustavsson.
När gruppen anlände den 22 september var drygt 200 patienter inlagda, väl under max-taket på 1000. Mycket fungerade bra. Till exempel fanns ett bra flöde i arbetet. Personalen hade en särskild plats för påklädning och avklädning av skyddsutrustning, en tvättanordning utanför centret och en plats för att bränna avfall. Flödet inom högriskzonen var tydligt strukturerat och utanför, i den ”gröna zonen”, fanns den administrativa delen samt ett eget kök för patienterna.
Fanns stor resursbrist
Samtidigt fanns förbättringspotential. Det saknades till exempel resurser för att göra arteriella blodgasanalyser, vilket behövs för att bedöma patientens tillstånd och lungfunktion.
– IVA hade också brist på flera läkemedel, framförallt narkosläkemedel, vilket gjorde att vissa patienter som skulle läggas i respirator inte kunde sövas tillräckligt. Därutöver rådde brist på material för omläggningar av sår och urinkatetrar, och all utrustning från syrgasslangar till respiratorutrustning återanvändes trots ibland otillräcklig desinfektion och sterilisering, säger Martina Gustavsson.
Vissa saker kunde lösas tillsammans med personalen på plats. Till exempel la man upp en plan för upprättning av en ångsteriliseringsprocess och omarbetade desinfektionsprocesser. Narkosläkemedlen och material för blodgasanalyser var svårare att få till på grund av global varubrist.
Stöttade vårdpersonal
Men den kanske viktigaste uppgiften bestod i att stötta och träna personalen som i hög utsträckning saknade utbildning i att hantera intensivvårdsutrustning.
– Det hade varit så mycket fokus på trendiga maskiner som respiratorer och ventilatorer att man nästan hade glömt bort de enkla, infektionspreventiva åtgärderna. Där kunde vi tillsammans med personalen ganska snabbt identifiera nyckelåtgärder genom att skapa checklistor och implementera skiftarbete där någon tog ansvar för vad som behövde göras, säger Martina Gustavsson.
Hjälteinsatser till ett pris
Men alla hjälteinsatser hade ett pris. Stressen kunde ha en avtrubbande effekt i synen på patienterna.
– Får man aldrig vila och bearbeta det man varit med om så måste man stänga av för att orka. Det har jag sett i min tidigare forskning och det var även tydligt här. Det belyser hur viktigt det är att vårdpersonalen mår bra och har möjlighet till vila, säger Martina Gustavsson.
Vårdpersonals hälsa har blivit en högaktuell fråga under pandemin. Vid KI medverkar Martina Gustavsson i ett forskningsprojekt där svensk vård- och omsorgspersonal som arbetat med covid-patienter får svara på frågor om olika val och situationer de ställs inför. Datainsamlingen väntas vara klar i november, varefter analysarbetet kan påbörjas.
I oktober återvände hon från Addis Abeba.
– Det som berörde mig mest var engagemanget från alla läkare och sjuksköterskor. Många hade lämnat sina hem för att resa till Addis och arbetat utan en enda dag ledigt sedan april. En tidigare sjukskötare hade lämnat ett bekvämt jobb i IT-branschen för att hjälpa till i vården. Nu var han väldigt sliten men det var ändå självklart för honom att fortsätta, säger Martina Gustavsson.