KI återlämnar kvarlevor till Nordamerika
Måndagen den 2 maj satte sig KI-medarbetaren Dan Jibréus på ett plan som skulle ta honom först till North Dakota, och sedan vidare till Oklahoma. I specialbyggda lådor i lastutrymmet fanns två kvarlevor, som efter flera års fördröjning på grund av pandemin nu skulle återlämnas.
Text: Maria Josephson
– Först åkte jag från flygplatsen i Chicago till arikarafolket som finns i North Dakota. Där väntade en återlämningsceremoni, men också ett möte specialarrangerat av sju olika folkgrupper. Mötet hölls vid Fort Union Trading Post, ett landmärke som tidigare var den sista utposten för de berömda pälsjägarna från trakterna, berättar Dan Jibréus vid enheten för medicinens kulturhistoria och arv var Karolinska Institutet.
Resan för att återlämna de två kvarlevorna är inte hans första i samma ärende. Dan Jibréus har återlämnat två kvarlevor från KI till nordamerikanska urinvånare tidigare. Han har också gjort ytterligare en resa enbart i syfte att skapa kontakter och etablera förtroende. Till skillnad från många andra urfolk har de nordamerikanska folken ofta en väl etablerad struktur för att ta emot kvarlevor från förfäder. De olika folkgrupperna fungerar som självständiga nationer, och har länge arbetat aktivt med frågan om repatriering.
– Arikara, som tog emot den första kvarlevan, har sedan länge en konfederation tillsammans med mandan- och hidatsafolken som kallas MHA Nation. De arrangerade det större mötet jag deltog i tillsammans med ytterligare flera präriefolk från områdena kring övre Missourifloden, berättar Dan Jibréus.
Viktigt att skapa kontakt
Dan Jibréus roll vid mötet handlar om att informera om kvarlevornas historia och om KI:s arbete med repatrieringar, men också att berätta om verksamheten vid Medicinens historia och kulturarv och om varför han finns på plats. Han menar att det är viktigt att skapa kontakter och bygga förtroende.
– Bland nordamerikanska urinvånare finns en historiskt mycket välgrundad misstro mot representanter för majoritetssamhället. Eftersom jag varit där flera gånger, i den ”parallellvärld” de kallar Indian Country, och har mycket kontakt med olika grupper har ryktet om KI:s arbete och om vem jag är spridit sig, vilket underlättar väldigt mycket. Vid en tidigare resa fick jag personligen gå i god för att den transportfirma som anlitades var ok, vilket säger något om hur stark misstänksamheten är.
Omfattande logistik
Att transportera de två kvarlevorna är en komplex process. Veckan före avfärd packas de i specialtillverkade trälådor där insidan består av måttbeställd skumplast. Syftet är att kvarlevan ska vara korrekt skyddad under hela transporten. Lådorna förseglas sedan med skruv. Vid mellanlandningen på väg till Chicago inspekterade Dan Jibréus lådorna för att säkerställa att transporten fungerar som den ska. Väl framme fortsätter färden med bil.
– Det blir ungefär åtta timmar från flygplatsen för att komma fram, men sedan stannar jag i några dagar innan resan går vidare.
Tidigare erfarenheter har lärt honom att det är viktigt att ha gott om tid.
– Man kan inte bara dimpa ner och sedan åka vidare, även om det inte finns ett färdigt schema för vistelsen. Det vore respektlöst. Tid är viktigt för att kunna ha ett bra utbyte, se saker och delta på rätt premisser.
Den inställningen har tjänat Dan Jibréus och hans arbete för KI väl. 2018 inbjöds han till exempel i samband med en återlämning att delta i en så kallad Pow wow, en sorts festival där olika grupper möts för att sälja hantverk, dansa traditionella danser i traditionsenlig dräkt och umgås.
Andlighet och ceremonier
Resan gick efter mötet vid Fort Union vidare för ännu en återlämning till miamifolket i Miami i Oklahoma, där Dan Jibréus fått signaler om att något extra väntar. Att det blir en ceremoni också där står klart, men av vilken karaktär vet han inte än.
– Jag har haft förmånen att delta flera gånger, och det kan se olika ut. Vid ett tillfälle röktes pipa som skickades runt, och en av mina värdar viskade i sista sekunden till mig att jag absolut inte skulle dra halsbloss. Drar man halsbloss röker man för sin egen njutnings skull, men röken är för andarna, så det bör man inte göra. Ganska självklart egentligen!
Dan Jibréus är inte troende själv, men har djup respekt för de olika sorters andlighet och samhällen han möter i sitt uppdrag. Det har också fått honom att fundera på hur begrepp signalerar olika saker i olika kontexter.
– Här uppfattar många numera begreppet ”indian” som problematiskt. Samtidigt har alla de grupper jag mött kallat sig själva just det, och ibland uttryckt att de uppfattar begrepp som ”nordamerikanska urinvånare” som ett påfund av vita akademiker. Så frågan är vilket ord som är bäst, och vem som bör använda vilket?
Han är också noggrann med att påpeka att trots att KI bedrivit ett omfattande informationsarbete i Nordamerika så är inte alla grupper intresserade av att få tillbaka kvarlevor. Lika lite som svenskar eller amerikaner har gemensamma preferenser har andra folkgrupper samma inställning till allt.
Sista resan
För Dan Jibréus blir resan till Nordamerika i maj den sista. Han är numera pensionär, och ser fram emot att hinna andra saker.
– Jag fyller 71 nästa gång, så det här är nog den sista gången jag åker. Tanken är att jag ska hinna skriva färdigt min bok också!
Boken han skriver tar de cirka 15 kvarlevor från Nordamerikanska urinvånare som finns och har funnits (två är återlämnade sedan tidigare), i KI:s samling som utgångspunkt. Ambitionen är att berätta både om de olika folkgruppernas historia och om individuella öden. Dan Jibréus har tidigare utgivit boken White Fox’ långa resa på Fri tanke förlag. 2015 tilldelades han James L. Sellers Memorial Award av Nebraska State Historical Society för bästa originalartikel i tidskriften Nebraska History. Själv ser han den nya boken som ett sätt att sluta en cirkel.
– Jag skrev mitt gymnasiearbete om amerikansk historia från ursprungsbefolkningens perspektiv, eftersom jag reagerade på den historieskrivning vi fick ta del av i skolan. Nu berättar jag om de individer som hamnat på KI utifrån den omfattande information jag har kunnat samla in.
Dan Jibréus dokumentationsarbete och repatrieringarna till Nordamerika är en del i Karolinska Institutets pågående arbete med att synliggöra och förhålla sig till sin historia och den historiska anatomiska samlingen av mänskliga kvarlevor.