KI återlämnade kvarlevor från urbefolkning till Nya Zeeland

Vid en högtidlig ceremoni den 15 maj återlämnade Karolinska Institutet kvarlevorna av tre människor från Nya Zeelands urbefolkning till en delegation från museet Te Papa Tongarewa.

Till toner av snäcktrumpet och traditionell maorisk sång träder processionen in i tingssalen på Hagströmerbiblioteket. Tre studentmarskalkar bär på lådorna med kvarlevorna och följs av representanter från Te Papa Tongarewa, Museum of New Zealand, och representanter från Karolinska Institutet. Lådorna placeras längst fram och täcks av Maorikappor.

Enhetschef Eva Åhrén och docent Olof Ljungström vid enheten för medicinens historia och kulturarv vid Karolinska Institutet håller tal om både den tid då kvarlevorna stals från urbefolkningen och om arbetet med att återlämna dem.

Till sist undertecknas överlåtelsedokumenten och Te Papas delegation bjuder in Karolinska Institutets representanter till hongi, en traditionell maorisk hälsning då man trycker näsa och panna mot varandra. Sedan förs lådorna med kvarlevorna ut för att förberedas för hemresan.

Viktigt med en ceremoni

Det var viktigt för KI att ha en ceremoni vid återlämnandet, säger Olof Ljungström.

– Det är en tragisk berättelse inte bara att den medicinska vetenskapen byggde upp samlingar, utan också sättet som de gjorde det på. Ingenting kan göras ogjort, men vi arbetar för att så långt det går rätta till situationen.

Enheten för medicinens historia och kulturarv ansvarar sedan 2014 för Karolinska Institutets samling av mänskliga kvarlevor. Samlingen hade då varit deponerad utanför KI sedan 1960-talet.

­­– Det har inneburit ett slags detektivarbete att identifiera kranierna för att kunna återlämna dem, säger Olof Ljungström.

Olof Ljungström och osteologen Ann Gustavsson arbetar med en databas som ska underlätta fler återlämnanden. Det måste vara väl underbyggt vilka organisationer som mänskliga kvarlevor får återlämnas till. Det krävs mycket pappersarbete och alltid ett beslut från utbildningsdepartementet.

En av kvarlevorna som överlämnades vid ceremonin den 15 maj var ett mumifierat tatuerat huvud som 1862 skänktes till anatomiprofessorn Anders Retzius av den engelske industrimannen och samlaren Henry Christy. De andra kranierna fördes till Sverige av jägaren och zoologen Conrad Fristedt, som 1890 plundrade en grav vid Whangaroa på Nordön. Naturhistoriska Riksmuseet förmedlade kontakt med KI som sedan köpte kranierna.

– Direkta köp var annars ovanliga, det mesta kom via byteshandel mellan institutioner och enskilda forskare på 1800-talet, säger Olof Ljungström.

Viloplats på museet innan begravning

När kvarlevorna återförs till Nya Zeeland kommer de att få en tillfällig viloplats på en helgad plats på museet, berättar Dr Arapata Hakiwai.

– Men sedan fortsätter vi att göra undersökningar för att säkerställa var de kommer ifrån, för att kunna göra en återbegravning.

Det var Te Papa Tongarewa, Museum of New Zealand, som efterfrågade kranierna. Beslutet att återlämna dem fattades i december 2014, godkännandet från utbildningsdepartementet kom i januari 2015. Att det sedan dröjt till maj 2017 att få till stånd själva återlämnandet beror på att delegationen samordnat med andra återlämnanden i Europa. Däremot tog det för många år att fatta beslutet, säger Olof Ljungström.

– Den första frågan från dem kom 2008. Sedan hörde de av sig flera gånger utan att något hände. KI hade en underdimensionerad registratur och saknade tydlig strategi för hur ärendena skulle hanteras.

Dr Arapata Hakiwai tackar för beslutet att låta förfäderna återvända hem.

– Det här betyder läkande och försoning. Det viktiga är att de kommer tillbaka till dem som lever nu. Vi bär våra förfäder med oss, de är en del av oss och vår identitet, säger han.

Text: Ann Patmalnieks

Foto: Erik Cronberg