Ensamhet vanligt bland äldre som vårdar sin partner
På uppdrag av Jämställdhetsmyndigheten har forskarna Lena Dahlberg och Mariam Kirvalidze gjort en kunskapsöversikt om informellt omsorgsgivande och ensamhet. Mer specifikt undersöker rapporten ensamhet hos äldre som vårdar sin partner i åldern 65 år och äldre, vilka faktorer som ökar risken för ensamhet i denna grupp, konsekvenserna av ensamhet och hur de själva upplever ensamhet.
Ensamhet är förknippat med minskat välbefinnande och försämrad hälsa. Rapporten visar att ensamhet bland partnervårdare kan innebära känslomässig ensamhet inom parrelationen.
– Ensamhet kan också bero på social isolering eller osäkerhet i rollen som partnervårdare. Ytterligare forskning behövs för att undersöka skillnader mellan olika grupper av partnervårdare, till exempel kvinnor och män, eller personer med olika utbildningsnivå, säger Lena Dahlberg, professor vid Högskolan Dalarna och anknuten forskare vid Karolinska Institutet.
– Partnervårdare står vanligtvis för det mesta av den mest intensiva omsorgen. De sköter personliga uppgifter med hängivenhet och offrar ofta sitt sociala liv och sina egna behov. Det är viktigt att genomföra riktade insatser för att lindra den börda som makar upplever senare i livet, säger Mariam Kirvalidze, doktorand vid Karolinska Institutet.
Det är viktigt att erkänna vårdandets inverkan på den psykiska hälsan och överväga riktat stöd till dem som ger vård till sina partners. Initiativ för att lindra den börda som makar upplever senare i livet kan avsevärt förbättra deras välbefinnande och livskvalitet.