Doktoranden Hedvig Glans är en av experterna i KI:s covid-19-grupp

– Jag bidrar med min erfarenhet från sjukvården av att hantera den här typen av situationer och patienter. På högisoleringen på Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge har vi hållit på med just dessa scenarier i över 20 år: att provta, vårda och behandla patienter med högsmittsamt agens som exempelvis ebola, lassafeber och mers. Vi har god erfarenhet av vad som kan tänkas hända när man inte vet hur smittsam en ny sjukdom är eller hur sjuka folk kan bli. Jag har också jobbat ett år på Folkhälsomyndigheten med liknande frågor, en bra erfarenhet för det här uppdraget på KI.

Utifrån din erfarenhet från sjukvården, vad är viktigt i den här situationen?

–  Vi förbereder oss i flera olika steg – vi utbildar personalen, vi ser till att vara uppdaterade så att alla känner sig bekväma med rutiner och skyddsutrustning. Det gäller både sluten- och öppenvård, och vi förbereder oss för att förstärka resurser i slutenvård om det blir många patienter som behöver sjukvård.

– Vi har också sett över våra rutiner för provtagningskapaciteten. Just nu är det många som vill testa sig och då måste det gå smidigt. Vi har en slags drive in-mottagning på plats idag. Patienter som misstänker att de kan vara smittade får en slags kölapp efter kontakt med vårdguiden 1177. Vi vill inte att folk sitter och väntar i flera timmar i sina bilar så nu får de slot-tider. Men man kan inte komma direkt till drive-in mottagningen utan man måste gå via 1177.

– Vi skissar också på framtida scenarier beroende på hur utvecklingen kan tänkas blir. För några veckor sen tittade vi på multipla scenarier, i nuläget ser det annorlunda ut. Vi har genomgångar på daglig basis för att hålla rutinerna uppdaterade beroende på hur situationen utvecklas.

Vad handlar din egen forskning om?

– Jag forskar på Leishmaniasis – en parasitsjukdom som klassas som “neglected disease” av WHO. Det är en sjukdom som finns i tropiska och subtropiska områden. Ofta i fattiga områden. Det finns inga lättanvända diagnostiska metoder. Många läkemedel är gamla, är svåra att administrera och ger mycket biverkningar. Allt för lite forskning bedrivs på att förbättra situationen, därav “neglected”. WHO bedömer att cirka 20 000 människor avlider varje år i den allvarligaste formen av leishmaniasis.

–  Konkret så tittar jag på behandlingseffekt och på parasitens genom. Genomet är inte så väl kartlagt. Vi vill kartlägga genomet för att försöka finna förklaring på hur parasiten fungerar och sen hitta diagnostiska modeller och läkemedel som fungerar bättre än de som finns idag.