Annika Östman Wernerson: Vi ser med oro på en omförhandling av det nationella ALF-avtalet

Avtalet reglerar också statens ersättning till regionerna för deras medverkan i universitetens läkarutbildning och kliniska forskning. 

För KI är ALF-avtalet avgörande eftersom det gör det möjligt för oss att få tillgång till hälso- och sjukvården för den kliniska delen av läkarutbildningen och för den kliniska forskningen. Därför väcker det här uppdraget oro inte bara hos mig, utan även hos övriga medicinska fakulteter i Sverige. Vi menar att det rådande avtalet fungerar bra och att en förändring i praktiken riskerar att leda till en försämring.

Vetenskapsrådet har nyligen utvärderat den kliniska forskningens kvalitet, och Socialstyrelsen har utvärderat universitetssjukvården inom ramen för det nationella ALF-avtalet. Baserat på dessa utvärderingar vill vi nu ägna tid och kraft åt att arbeta med kvalitetsutveckling tillsammans med våra respektive regioner. Men i stället riskerar vi att få ägna tid och energi åt att sitta i utdragna förhandlingar kring ett nytt ALF-avtal. Det gagnar inte våra verksamheter och det skapar inte den arbetsro som vi behöver – ytterst kan det leda till att vi tappar både tempo och kvalitet i utvecklingen.

Uppdraget antyder ökad nationell styrning

En annan oroande aspekt är formuleringarna i uppdraget till utredaren, som antyder en ökad nationell styrning av klinisk forskning och utbildning. Detta skulle innebära ett betydande skifte från dagens ALF-avtal, som anger att ALF-ersättningen till regionerna ska användas för kostnader som uppkommer vid medverkan i klinisk forskning och utbildning. Det här är ett starkt incitament och en drivkraft för regionerna att vara en aktiv aktör i forskning och utbildning. Och det är i sin tur en absolut förutsättning för att verksamheten vid KI – och vid de andra medicinska fakulteterna i landet – ska kunna bedrivas på ett framgångsrikt sätt. 

I förra veckan träffade jag tillsammans med övriga berörda rektorer, statssekreterare Maria Nilsson vid utbildningsdepartementet då vi lyfte fram våra synpunkter. 

Vi påpekade att det finns vissa problem med dagens tillämpning av ALF-avtalet, men att dessa kan rättas till inom ramen för nuvarande avtal. Vi välkomnar till exempel en samlad översyn av ersättningen för det nya sexåriga läkarprogrammet, som omfattar ALF-ersättningen till regionerna för medverkan i utbildningen och ersättningen till universiteten via utbildningsanslaget.

Däremot anser vi inte att en detaljstyrning av forskning inom olika vårdnivåer bör göras på nationell nivå, något som anas i utredningsdirektiven. Vår bestämda uppfattning är att ALF-avtalet varken är eller bör bli en arena för att bedriva forskningspolitik.

Viktigt med dialog mellan parterna

ALF-utredaren Bertil Lindahl ska redovisa sitt uppdrag till regeringen i slutet av februari 2024. Han presenterade själv några preliminära förslag vid årets InFuturum som hölls i Örebro 23–24 november. Bland annat att det nationella ALF-avtalet för att vara robust över tid inte ska peka ut särskilda prioriterade forskningsområden eller infrastrukturer. Jag hoppas att utbildningsdepartementet tar till sig hans kloka inspel.

Rektorernas möte på utbildningsdepartementet gav delvis signaler i rätt riktning. Framför allt är det en viktig markering att underlaget kommer att skickas på remiss till berörda instanser. Det ser jag som ett tecken på att regeringen vill ha en dialog om det här och att man tar till sig våra synpunkter. Det verkar finnas en vilja att diskutera uppdragets utformning så att det inte leder till en omförhandling.

Låt oss fokusera på att utveckla och förbättra det ALF-avtal som redan finns och som i grunden fungerar bra. Att inleda en ny förhandling om ett nytt avtal är ingen framgångsväg, varken för oss, för regionerna eller för patienterna.