Vi-känsla när KI:s nya rektor installerades
Utbilda framtidens medicinska personal. Möjliggöra banbrytande forskning. Och verka för ett kunskapsbaserat samhälle som präglas av akademisk frihet. Det är ett stort jobb som Annika Östman Wernerson axlar som Karolinska Institutets 24:e rektor. Men hon ska inte göra det ensam – alla på universitetet måste hjälpas åt.
– För att klara av vårt uppdrag måste vi arbeta tillsammans: forskare, lärare, studenter och personal. KI är vi. Tillsammans förändrar vi världen, sa Annika Östman Wernerson i sitt installationstal den 23 mars 2023.
En efterlängtad vårsol värmde Aula Medicas glittrande fasad när drygt 700 gäster samlades för att delta i den traditionsenliga ceremoni som är installationen av KI:s nya rektor. Den 1 mars tog Annika Östman Wernerson officiellt över som rektor efter Ole Petter Ottersen.
– Den var den första dagen på 14 år som min kalender var tom, sa Ole Petter Ottersen.
Hans tid som rektor präglades av en stor omställning för universitetet driven av covid-19-pandemin.
– Coronaviruset kom inte med en handbok. Den fick vi skapa själva, genom vår forskning och våra internationella nätverk. Annika, du tar över ett universitet som klarade provet, som visade hur viktigt ett universitet är för samhället, sa Ole Petter Ottersen.
Viktigt då, viktigt nu
En som drog paralleller långt bakåt i tiden var KI:s ordförande Göran Stiernstedt.
Han noterade att KI grundades för 212 år sedan i syfte att utbilda skickliga kirurger som kunde hjälpa krigsskadade. Även om uppdraget har breddats sedan dess kvarstår behovet av att förse samhället – nu världen – med kvalificerad medicinsk personal och evidensbaserad kunskap, vare sig det gäller pandemier, krig, naturkatastrofer eller klimatförändringar.
– På många sätt är du, Annika, idealisk för rollen. Du är bekant med KI, dess historia och nutid. Du vet också att det inte är lätt att leda ett universitet som KI, där det kan kännas som att antalet viljor är fler än antalet medarbetare och studenter, sa Göran Stiernstedt, som fick nickningar och igenkännande skratt till svar.
Som rektor basar Annika Östman Wernerson över drygt 5 000 anställda och 6 500 studenter. Hon började sin KI-resa som student för knappt 40 år sedan, blev sedan lärare och forskare och professor i njur- och transplantationsvetenskap samt överläkare vid Karolinska Universitetssjukhuset. Hon har även varit dekan och vicerektor för utbildning.
Men en akademisk karriär var aldrig en självklarhet. Hon växte upp i en familj utan akademisk bakgrund och det tog tid innan hon vågade satsa på att bli läkare.
Vill inspirera nya generationer
– Jag hoppas att min berättelse kan inspirera nya generationer att satsa på ett vårdyrke eller medicinsk forskning, sa Annika Östman Wernerson.
Två studenter i rummet var Lovisa Hagenfeldt och Petra Waters, ordförande i studentföreningarna Medicinska (MF) respektive Odontologiska Föreningen (OF).
– Jag känner ett stort förtroende för Annikas ledarskap, sa Lovisa Hagenfeldt, hon har alltid varit villig att lyssna på studenternas synpunkter och åsikter.
Samtidigt efterlyste båda ett större engagemang från ledningen i studentfrågor, till exempel genom att möjliggöra för studenter inom olika utbildningsprogram att träffa varandra eller genom att satsa mer pengar på studentföreningarnas initiativ.
– Fler aktiviteter behöver finnas på campus Flemingsberg, sa Petra Waters, och välkomnade både Annika Östman Wernerson och KI:s nya prorektor Martin Bergö till studentpubben i Flempan på fredagar.
Dialogmöten på gång
Dialogmöten är något som den nya ledningsduon eftersträvar och planerar på KI:s två campus.
– Jag vill att vi ska vara mer öppna med varandra, jag vill att vi ska knyta forskning och utbildning närmare varandra och jag vill att vi ska visa respekt för varandras kompetenser, sa Annika Östman Wernerson.
Underhållningen bestod bland annat av en humoristisk studentfilm med allvarlig underton som belyste studenternas ibland tuffa villkor präglat av en osäker ekonomi och boendesituation. Ceremonin inkluderade även överlämnandet av rektorskedjan, stråkkvartett och kammarkör, följt av mingel.