Med motorcykel i krigshärjade Uganda till doktorshatt i Stockholms stadshus
Under vårens viktigaste akademiska ceremoni promoverades 143 doktorer och 2 hedersdoktorer i Stockholms stadshus. Var och en som tog emot sin doktorshatt och diplom kan berätta om spännande utmaningar och stort engagemang under lång tid. En av dem är Martina Gustavsson. Uppvuxen på en gård i Västergötland har vägen till podiet i Stockholms stadshus bland annat inneburit många mil på motorcykel i avlägsna delar av Uganda.
Den 16 maj var det dags för vårens promotionshögtid där 143 nya doktorer fick motta sina diplom och hattar. När alla gäster hade intagit sina platser inleddes den högtidliga ceremonin i den blomstersmyckade Blå hallen när KI:s akademiska ledning och promovendi tågade in till tonerna av Karolinska Institutets högtidsmarsch på orgel och trumpeter.
I processionen fanns Martina Gustavsson som doktorerade med en avhandling om moraliska konflikter i hälsokriser i forskargruppen global katastrofmedicin på institutionen för global folkhälsa.
Från Västergötland till världen
När Martina Gustavsson klev upp på scenen för att ta emot doktorshatt och diplom var det ett stort och viktigt delmål på en livsresa som tagit henne från en liten by i trygga Västergötland till några av världens mest utsatta platser.
– Det var nästan lite overkligt att stå där på podiet i Blå Hallen med mamma på plats i publiken. Jag vet inte vem av oss som var stoltast, säger medicine doktor Martina Gustavsson.
Med erfarenhet från fältarbete som sjuksköterska i bland annat Ukraina, Haiti och Kongo, har hennes forskning inom global katastrofmedicin vuxit fram ur verkliga erfarenheter och en stark vilja att hjälpa andra människor.
– Jag har varit i utmanande situationer under uppdrag när det varit svårt att veta hur jag kan stötta de läkare och sjuksköterskor som jag varit koordinator för på bästa sätt, när resurserna inte räcker till de stora behoven. Men också tvingats ta svåra beslut som när man bara har en ambulans. Vem av alla akuta patienter ska man då prioritera först att åka i väg med? Det får en att fundera gjorde jag verkligen rätt eller kunde jag gjort annorlunda efteråt, säger hon som nu fortsätter med sin forskning.
Det var inte självklart att Martina Gustavsson skulle välja en akademisk bana. Uppvuxen på en bondgård utanför Götene i Västergötland, valde hon omvårdnadsprogrammet på gymnasiet. Under sjuksköterskeutbildning i Växjö fick hon möjlighet att åka på utbyte till Uganda. Det blev en upplevelse som förändrade hennes liv.
På motorcykel i Uganda
Under den tiden blev Martina Gustavsson intresserad av forskningsområdet som kallas global hälsa. Under de senaste tio åren har hon kombinerat praktiskt arbete i några av världens utsatta länder med arbete hemma som sjuksköterska.
Hon kom till Karolinska Institutet för en akademisk fördjupning på masterprogrammet i global folkhälsa.
Under den tiden genomförde hon ett arbete för sin masteruppsats i norra Uganda. Där samarbetade hon med ett rehabiliteringscenter för före detta barnsoldater. Hon reste mellan byarna på motorcykel för att intervjua flickor och kvinnor som levt med rebellgruppen Lord’s Resistance Army.
Det var ett arbete som både krävde mod och envishet – och som lade grunden för hennes fortsatta forskningsintresse.
– Martina har alltid gått sin egen väg och jag har hejat på henne längs vägen. När hon skulle göra sin masteruppsats tänkte jag först jag gode gud. Men sedan uppmuntrade jag henne och sa kör, de här barnen måste få bli hörda, säger hennes mamma Christina Gustafsson som var med under kvällen.
Efter flera uppdrag med Läkare utan gränser, bland annat i Sierra Leone, Sydsudan och under covidpandemin i Etiopien, sökte Martina Gustavsson sig till ett forskningsprojekt om etiska utmaningar för vårdpersonal i katastrofer. Det blev början på hennes doktorandresa vid KI.
– Det var också mitt i pandemin, mycket var online och det var en intensiv tid. Men det var också otroligt lärorikt att kunna kombinera teori med praktik, berättar hon.
Förra hösten missade hon promotionshögtiden på grund av ett akut uppdrag i Kongo, där hon utbildade personal för beredskap i samband med ett utbrott av dödligt Marburgvirus i närliggande Rwanda.
Hennes väg till podiet den 16 maj har med andra ord tagit några omvägar och hela tiden varit fylld av viktiga erfarenheter och insatser för utsatta människor.
Akademisk frihet under press
När processionen med promovendi och KI:s ledning tog sina platser i den blomstersmyckade Blå Hallen i Stockholms Stadshus började KI:s rektor Annika Östman Wernersson sitt högtidstal med att gratulera dem.
Hon underströk att högtider är viktiga och glädjefyllda tillfällen.
Talet tog sedan en mer allvarlig ton och lyfte fram frihet som en av universitetets mest grundläggande värderingar – en princip som historiskt försvarats mot religiösa krafter, men som idag hotas av politisk styrning av forskning.
Efter promotionen av hedersdoktorerna Leif Lundblad och Margareta Persson (se separat artikel) var det dags för promotion av nya doktorer.
Det gick ett skratt i publiken när Robert Harris, promotor och vicerektor för forskarutbildning, något oväntat framförde sitt högtidstal utklädd till en elefant.
Han uppmanade doktorerna att tänka som elefanter – inte bara för deras goda minne, utan för deras sociala beteende med fokus på sammanhållning och långa relationer.
– Jag föreslår i all ödmjukhet att ni inte glömmer någonting, och att alla dessa erfarenheter, de goda, de dåliga och de riktigt utmanande, har format er till att bli de exceptionellt begåvade, motståndskraftiga och framgångsrika individer som jag ser framför mig, sa professor Harris.
Han avslutade talet med orden ”let’s get this party started”.
Doktorer med mod och nyfikenhet
Det var startskottet för promovendi att stiga upp på podiet i grupper om sju för att ta emot sina doktorshattar och diplom. Varje grupp firades med en högtidlig kanonsalut.
– Det känns lite ovant med allt det ceremoniella, men det var riktigt pampigt! Mäktigast var nog orgel och trumpeten under uttåget, säger Martina Gustavsson och mamma Christina höll med.
Kvällen fortsatte sedan med middag och musik i Gyllene salen och avslutades med dans.
Var och en av de 143 nya doktorerna har en spännande, viktig och utmanade resa bakom sig. Martina Gustavssons resa är ett exempel på hur akademisk forskning kan växa ur verkliga erfarenheter – och hur mod, nyfikenhet och envishet kan ta en långt.
Text: Miriam Mosesson
Fler bilder från kvällen
