Publicerad: 2022-02-08 13:29 | Uppdaterad: 2022-02-08 13:29

Utvecklingen av psykiatrisk sjukdom och negativa beteenden: från sammanhang till förutsägelse

Det uppskattas att över 10 % av världens befolkning lever med en psykiatrisk störning, med betydande effekter på bland annat hälsa och ekonomi i alla världens länder.

PhD student Ashley Tate. Photo: Gunilla Sonnebring

Psykiatriska störningar orsakar betydande försämringar i en individs dagliga liv. Dessa störningar är ofta svåra och kostsamma att behandla vilket gör det viktigt att förstå sjukdomsutvecklingen som ett steg mot förbättrad tidig diagnos och förebyggande åtgärder. En förhoppning med den ökande användningen av maskininlärning som pågår inom psykiatrisk forskning är att man ska kunna använda prediktionsmodeller på psykiatriska kliniker för att förbättra kvaliteten på vården och diagnostiska processer.

I en ny avhandling från Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik fokuserar doktoranden Ashley Tate först på att identifiera sambanden med utvecklingen av två allvarliga psykiatriska störningar, borderline personlighetsstörning (BPS) och ätstörningar. Därefter har målet med studierna varit att skapa prediktionsmodeller för att förutsäga psykisk hälsa och negativa beteenden, så som aggression och självskada.

Kan du berätta något om de viktigaste resultaten i din avhandling?

– Det finns tre viktiga rön i min avhandling; För det första har patienter med typ 1-diabetes dubbelt så stor risk att få ätstörningsdiagnos. Diabetesläkare bör därför vara vaksamma på tecken på ätstörningar hos sina patienter. För det andra har individer med BPS sämre fysisk och psykisk hälsa och råkar oftare ut för traumatiska händelser, som att bli utsatt för ett våldsbrott. Individer med BPS är också mer benägna att agera på ett sätt som kan skada sig själva eller andra. Tyvärr är BPS ofta stigmatiserat vilket kan förvärra behandlingsresultaten, så det behövs empati för denna patientgrupp. För det tredje, även om det finns en stor tro på maskininlärning just nu, är nuvarande modeller ännu inte redo att användas på psykiatriska kliniker.

Varför valde du att forska om just detta?

– Jag har alltid varit fascinerad av mänskligt beteende. Det är min förhoppning att genom förståelse för varför människor beter sig eller tänker på ett visst sätt ska inspirera mer vänlighet och empati än att bara stämpla dem som "sjuka".

Hur tycker du att forskningen ska fortsätta framöver på det här området?

– Jag tycker att det behövs mer fokus på att validera redan befintliga förutsägelsemodeller snarare än att skapa nya.