Träffa Erasmus Mundus-studenterna 2021/2022!
Studenterna på 2021/2022-års Erasmus Mundus masterprogram Public Health in Disasters ska snart avsluta sin tid i Sverige och resa vidare. Vi pratade med Rickkye Gan och Collins Santhanasamy om vad som fick de intresserade av programmet, vad de lärt sig och vad de tar med sig från sin tid i Sverige.
Vem är du, var kommer du ifrån och vad gjorde du innan du började masterutbildningen?
Jag heter Rickkye och är läkare, från Malaysia. Innan jag började masterutbildningen jobbade jag som akutläkare i ett katastrofinsatsteam. Nu senast arbetade jag direkt underställd de malaysiska hälsoministeriet med ledarskap och styrning inom folkhälsa, som svar på covid-19-pandemin.
Mitt namn är Collins, och precis som Rickkye är jag läkare och från Malaysia. De senaste åtta åren, ungefär, har jag arbetat inom non-profit organisationer, framför allt med fokus på lokal hälsovård, i huvudsak i Bangladesh och sydöstra Asien.
Vad var det som fick dig intresserad av det här masterprogrammet?
Collins: Det var min bakgrund inom non-profit organisations som fick mig intresserad av den här mastern. Jag ville utveckla mina kunskaper och färdigheter. Redan när jag gick på läkarutbildningen så grundade jag ett projekt där vi tillhandahöll hälso- och sjukvård med mobila kliniker, och sedan dess har jag sett vilka behov som katastrofer skapar. Jag ville lära mig mer om hur vi kan bli mer effektiva när det gäller att tillhandahålla hälso- och sjukvård i katastrofer.
Rickkye: Jag har alltid varit intresserad av medicinskt arbete utanför sjukhusmiljön, och har arbetat i katastrofinsatsteam och liknande. Jag letade efter en masterutbildning där jag kunde bygga vidare på mina erfarenheter. Jag tyckte det är programmet var särskilt bra, eftersom man får möjlighet att studera på tre olika platser, och dessutom uppskattade jag de olika bakgrunderna och erfarenheterna som lärarna och de anslutna centrumen har. Det faktum att det finns stipendium att söka för det här programmet var en annan viktig faktor.
Vad har varit det mest värdefulla du lärt dig hittills?
Rickkye: Jag har lärt mig så mycket, så det är svårt att välja, men en sak som sticker ut är behovet av beredskap, inte bara reaktion, när du arbetar i katastrofer. Du måste planera och tänka i förväg. Det är en viktig sak jag lärt mig.
Collins: Jag har lärt mig så mycket om olika typer av katastrofer och deras unika påverkan och utsikter när det kommer till återhämtning. Och utifrån det, hur viktigt det är med förebyggande insatser och vad vi kan göra för att förhindra att katastrofer inträffar.
Hur tror du att du kommer använda det du lärt dig i ditt yrkesliv, när du är klar med din master?
Rickkye: Jag hoppas få möjlighet att arbeta med hjälporganisationer som Läkare utan Gränser och Internationella Röda Korset och Röda Halvmånen. Jag skulle vilja bli läkare inom humanitärt arbete.
Collins: Mitt mål är att fortsätta arbeta inom folkhälsa i katastrofer, med fokus på den lokala aspekten. Jag vill arbeta med att stärka lokalsamhällen att själva ta ansvar för katastrofberedskap och arbete för att minska risken för katastrofer. Den här utbildningen har verkligen gett mig verktyg och färdigheter som behövs i det arbete jag vill göra.
Och slutligen, ni har varit i Sverige i cirka fyra månader nu, vad är det bästa med det här stället?
Rickkye: Att se förändringen från sommar till höst och sedan till vinter, det var fantastiskt och väldigt annorlunda jämfört med där jag kommer ifrån. Det var fantastiskt att se hur löven skiftade färg! När det gäller själva masterutbildningen, så har jag verkligen uppskattat att vi blandats med studenter som läser den fristående kursen i det här ämnet, och ibland även med de som går uppdragsutbildningen med Läkare utan Gränser. Det har varit väldigt intressant att lära känna människor och att lära av varandra
Collins: Människor här är vädligt lugna och visar respekt. Det är en fridfull atmosfär här. Vad gäller kursen och KI som universitet, så är här väldigt bra anläggningar och programmet är ett väldigt bra steg på vägen i början av karriären och när man är på en mellannivå i sin karriär. Covid-19-pandemin har ytterligare visat på behovet av katastrofberedskap och folkhälsa i katastrofer, vilket gör det väldigt tydligt hur relevant det här masterprogrammet är