Stort antal nya gener kopplas till schizofreni

Ett internationellt forskarlag, där forskare från Karolinska Institutet ingår, har identifierat 128 genvarianter inom 108 genetiska regioner kopplade till ökad risk för schizofreni. Studien är den mest omfattande genetiska studien som publicerats inom psykiatrisk forskning hittills med 36 989 personer med schizofreni och 113 075 kontrollpersoner. Resultaten, som publiceras i tidskriften Nature, pekar på nya potentiella underliggande biologiska mekanismer relaterade till hjärnans funktion och till immunsystemet.

En schizofrenistudie tidigare i år baserad på svenska data påvisade den komplexa genetiska bakgrunden vid schizofreni med kombinerade effekter av många gener. Den nya studien konfirmerar dessa tidigare fynd i 55 dataset från 40 olika länder och finner femfalt fler regioner som skiljer patienter med schizofreni från kontroller. I en genomvid associationsstudie inom Psychiatric Genomics Consortium (PGC) har forskarna nu funnit över 100 specifika områden i genomet som var associerade med schizofreni.

Många av de identifierade genvarianterna, som alltså kan kopplas till ökad risk för schizofreni, har inte oväntat betydelse för hjärnans funktion. Det inkluderar särskilt gener som är aktiva i kontrollen av synaptisk aktivitet – en funktion som är viktig för kognition, minne och inlärning samt en konstellation av gener som styr överföring av signaler mellan hjärnceller, som exempelvis kalciumkanaler. Forskarna fann även en association mellan schizofreni och dopaminreceptor-genen DRD2 och flera gener involverade i glutamatisk neurotransmission, vilket kan kopplas till ledande patofysiologiska hypoteser och behandlingseffekter. En grupp gener som uttrycks i vävnad av betydelse för immunförsvaret var också associerade med en ökad sjukdomsrisk och kan enligt forskarna ge stöd för antagandet att det kan finnas immunologiska orsaker bakom schizofreni.

– Genom den intensiva utvecklingen av både teknik, antal deltagande patienter och internationellt samarbete har vi kommit till ett skede där vi kan grupperna den genetiska variationen till identifierbara mekanismer och biokemiska orsakskedjor, t ex gener vi vet gemensamt styr specifika hjärnfunktioner. Resultaten öppnar för spännande uppslag när det gäller nya behandlingsformer säger Christina Hultman, professor i psykiatrisk epidemiologi vid Karolinska Institutet och en av forskargruppsledarna bakom studien

Studien är resultatet av flera års arbete inom Schizophrenia Working Group of the Psychiatric Genomics Consortium (PGC). Forskningssamarbetet inom PGC leds av professor Patrick Sullivan, som nyligen rekryterats till Karolinska Institutet. En stor andel av studiematerialet i den nu aktuella studien i Nature kommer också från Karolinska Institutet. Arbetet har finansierats med anslag från bland annat National Institute of Mental Health, filantropiska donationer och Vetenskapsrådet.

Publikation

Biological insights from 108 schizophrenia-associated genetic loci
Schizophrenia Working Group of the Psychiatric Genomics Consortium
Nature online 22 July 2014, doi:10.1038/nature13595.