Publicerad: 2010-10-11 00:00 | Uppdaterad: 2014-03-19 16:50

Storskalig kartläggning pekar ut 32 genregioner för fetma

Ett internationellt forskarlag har identifierat 18 nya genregioner med koppling till fetma mätt i BMI. Forskarna kunde också bekräfta en koppling till fetma för 14 tidigare kända genregioner. Sammantaget ingick närmare 250 000 personer i forskarnas genkartläggning, som publiceras i senaste numret av Nature Genetics.

– Vi vet sedan tidigare att ärftliga faktorer spelar en stor roll för utveckling av fetma och därmed ökad risk för exempelvis hjärt-kärlsjukdom och diabetes. Målet med den här studien har varit att identifiera gener som ökar risken för fetma med hjälp av storskaliga metoder där hela genomet undersöks i ett stort antal människor, säger Erik Ingelsson, professor vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet och en av de som koordinerat studien.

Det forskarna har studerat är genvarianter, det vill säga skillnader i den genetiska koden mellan olika individer. Det finns många miljoner sådana vanligt förekommande skillnader utspridda i hela arvsmassan. Eftersom inte alla genvarianter ligger inom en gen utan ibland mellan två gener, brukar man för att vara helt korrekt tala om genregioner snarare än gener. I den nu publicerade studien har forskarna arbetat för att kartlägga de genvarianter och/eller genregioner som är kopplade till fetma genom att undersöka sambandet mellan BMI (body mass index) och 2,8 miljoner genvarianter i 123 865 personer.

Forskarna gjorde sedan en riktad uppföljning av de 42 genvarianterna med starkast koppling till BMI i ytterligare 125 931 personer. Genom denna stora genkartläggning kunde de bekräfta de 14 genregioner som var kända sedan tidigare samt identifiera ytterligare 18 nya genregioner som var associerade med BMI. De kunde också visa att vissa biologiska mekanismer är överrepresenterade när det gäller utveckling av fetma, exempelvis neuroendokrinologiska signalvägar bakom aptitregelringen samt signalvägar som styr tarmen och bukspottkörteln.

– Vi uppskattar att de 32 genregioner som vi har hittat nu gemensamt står för 2-4 procent av de genetiska orsakerna till fetma så det finns mycket kvar att upptäcka. Genom att öka kunskapen om hur människans kroppsvikt regleras kan vi förhoppningsvis göra något åt detta allvarliga folkhälsoproblem som fetman utgör i dagens samhälle, säger Erik Ingelsson.

Den aktuella studien har skett inom ramen av forskningskonsortiet GIANT (Genetic Investigation of ANthropometrical Traits) och samlar närmare 100 delstudier med nästan 400 medförfattare. Studien har koordinerats av forskare från Karolinska Institutet, de brittiska universiteten Oxford och Cambridge samt Broad Institute i Boston, USA. I samma nummer av Nature Genetics publicerar GIANT-forskarna en artikel som beskriver stora könsskillnader i hur genetiska faktorer påverkar distributionen av kroppsfett. Ökad förståelse av hur fettdistributionen regleras är viktig eftersom var fettet samlas på kroppen i stor utsträckning avgör hur farligt det är för framtida sjukdomar som hjärt-kärlsjukdomar och typ 2-diabetes.