Skillnader i hjärnans smärtreglering hos personer med självskadebeteende
Forskare vid Karolinska Institutet kan ha hittat en förklaring till varför personer med självskadebeteende generellt känner mindre smärta än andra. Nyckeln tycks ligga i ett effektivare smärtregleringssystem, en upptäckt som kan leda till bättre hjälp för de som söker vård för sitt självskadebeteende. Fynden har publicerats i tidskriften Molecular Psychiatry.
De flesta människor försöker undvika smärta men vissa, särskilt ungdomar och unga vuxna, kan ibland utsätta sig själva för fysiska skador. Självskadebeteende är starkt kopplat till annan psykisk ohälsa som ångest och depression men långt ifrån alla med dessa tillstånd skadar sig själva.
– Vi har länge försökt att förstå vad som skiljer individer med självskadebeteende från andra, och varför smärtan i sig inte är tillräckligt avskräckande för att avstå från självskador. Man har i tidigare studier sett att personer med självskadebeteende generellt är mindre känsliga för smärta, men det har saknats kunskap om vilka mekanismer som ligger bakom, säger Karin Jensen, forskare och gruppledare vid institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet, och studiens korresponderande författare.
Tolererade mer smärta
I den här studien undersökte forskarna dessa mekanismer genom att jämföra smärtregleringen hos 41 kvinnor som skadat sig själva minst fem gånger det senaste året med 40 matchade kvinnor utan självskadebeteende. Kvinnorna, som var mellan 18-35 år, genomgick smärttester i laboratorium vid två tillfällen på Karolinska universitetssjukhuset under 2019-2020. Under de välbeprövade testerna fick kvinnorna skatta sin smärtupplevelse vid övergående tryck- och värmestimuleringar. Även deras hjärnaktivitet vid smärta mättes via magnetkameraundersökning.
Forskarna fann att kvinnorna med självskadebeteende i genomsnitt tolererade högre nivåer av smärta än kontrollpersonerna. Samtidigt avslöjade hjärnavbildningen skillnader i aktivering mellan grupperna. Jämfört med kontrollpersonerna fanns hos kvinnorna med självskadebeteende ett samband mellan områden i hjärnan som står för själva smärtupplevelsen och områden som kopplas till reglering av smärta.
Ett ytterligare fynd i studien är att skillnaden i smärtreglering inte påverkades av hur länge, hur ofta eller på vilket sätt studiedeltagarna hade självskadat.
Kliniskt användbar kunskap
– Vår studie tyder på att en effektiv central smärtreglering är en riskfaktor för självskadebeteende. Den bidrar också med ökad kunskap om skillnader i hjärnan hos personer med självskadebeteende, vilket kan användas för att utveckla bättre hjälp för den som söker vård för sin självskada. De nya kunskaperna kan även användas i samtal med patienterna för att öka deras förståelse för uppkomsten av självskada och motivera till behandling, säger Maria Lalouni, forskare vid institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet, och studiens försteförfattare tillsammans med Jens Fust, som nyligen disputerat inom projektet.
Studien innehåller vissa begränsningar. Till exempel rapporterade kvinnorna med självskadebeteende i högre utsträckning psykiatrisk samsjuklighet än kontrollgruppen. De tog även fler läkemedel såsom antidepressiva mediciner, vilket forskarna tog hänsyn till i analysen.
Forskningen har finansierats med hjälp av Vetenskapsrådet, det Strategiska forskningsområdet neurovetenskap (StratNeuro) vid Karolinska Institutet och en donation från familjen Lundblad till smärtforskning.
Publikation
“Augmented pain inhibition and higher integration of pain modulatory brain networks in women with self-injury behavior,” Maria Lalouni*, Jens Fust*, Johan Bjureberg, Gránit Kastrati, Robin Fondberg, Peter Fransson, Nitya Jayaram-Lindström, Eva Kosek, Clara Hellner, Karin B. Jensen, Molecular Psychiatry, online 13 juni, 2022, doi: 10.1038/s41380-022-01639-y